Alldeles lagom till match, försvann solen och de mörka molnen tornade upp sig. Regnet hängde i luften och när domaren blåste i sin pipa för start, så duggade det rejält. Snart skvalade det ordentligt. Jag avstod att sitta nere vid planen. Jag är rädd om kameran. Det blev till att fotografera uppifrån pressläktaren. Det här inte helt optimalt, men det är bättre än inget alls.
MAIF började med ganska mycket boll, men ju längre första halvlek gick, så kom HBK mer och mer in i matchen. De radade upp hörnor och andra fina chanser. När MAIF, genom en krumbuktad nick av Macke Ekenberg, satte 1-0, hoppades jag att spelet skulle vända och de gulsvarta skulle få fart på spel och målskytte. Tyvärr vägrade Halmstad att vika ner sig, utan tryckte på för ett kvitteringsmål. När det väl kom, såg det faktiskt ut som om MAIF skulle gå förlorande ur striden. Vilken tur att det snart blev vila!
Man kan undra vad de fick i sig under pausen. I andra halvlek syntes snart ett helt annat MAIF. Det dröjde visserligen ca kvarten innan Danne Nilsson satte ledningsmålet, 2-1, på inlägg av Eken, men de såg vassare ut över lag. När sen Halmstads Christian Järdler några minuter senare, fick sin andra varning och därmed rött kort, kunde man ana att MAIF kanske skulle kunna ro hem matchen.
Därefter följde rena glädjeyran, både på planen och på läktarna. Kristian Haynes kollrade bort HBK:s försvar och målvakt och satte 3-1 i öppet mål. Eken blev utbytt mot islänningen Hannes Sigurdsson, som knappt hade kommit in i spelet, förrän han efter bara ett par minuter var inblandad i HBK:s självmål. 4-1 för MAIF var ett faktum. Till sist lämnade Haynes planen till fördel för Marcus Pode. Denne hann inte heller vara inne mer än ca två minuter innan han lobbade in 5-1. Hans första mål för året. Klacken skanderade "Segern är vår".
Bilder från matchen kommer inom kort. Håll ut.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
