måndag 27 augusti 2007

Det känns tungt

Ett dygn har nästan passerat sen den bedrövliga matchen påbörjades igår. Jag kan inte sluta tänka på hur uselt de spelade. Flera gånger idag har jag mött bekanta som också var på plats på Strandvallen, och alla ser lika bedrövade ut. Tunga suckar! Alla för samma resonemang. Har grabbarna gett upp? Var det bara hit de ville? Hit, men inte längre.

Nåja, om inte grabbarna grus rycker upp sig och ger tillbaka lika mycket som de får från sina fans, så ska JAG i alla fall släppa gårdagens match i.o.m. detta inlägg. Nu ska jag gå vidare. Jag ska ge dem en ny chans i matchen mot Ljungskile om två veckor. Tar de sig inte i kragen då, så får jag kanske börja tänka om. Det börjar bli dyrt att gå på förlustmatcher.

Tills vi ses igen.... KRAMEN!

GO MAIF!!!

söndag 26 augusti 2007

Jamen, in me' bollen i mål, då!

Den längtan jag kännt efter denna match, förbyttes snabbt till förtvivlan. Redan publikantalet gjorde mig oroad. Skulle alla börja svika laget nu? Skulle laget svika oss som var kvar?
Mjällby började trevande mot de grönvita killarna i Jönköping Södra, och jag fick nästan huvudvärk av tanken på en förlust till.
Efter några minuters spel, såg det dock ut som om grabbarna skulle kunna åstadkomma något bra idag. De lyckades hitta varandra i passningarna och fick några riktigt bra målchanser. Men det var bara chanser. Ingen lyckades få in den förgjordade bollen i mål...
Jönköping såg inte heller så vassa ut till en början, men MAIFs målfarligheter som, till en början, säkert verkade skrämmande, suddades snart ut och smålänningarna blev starkare och starkare. När de sen tagit ledningen med 1-0, var det vi på läktaren, som var rädda. Varje gång de fick en kontringschans höll våra hjärtan på att stanna. Det som från början kunde varit en fleramålsledning för Mjällby, såg nu ut att bli en triumffärd för J Södra. Det var rena turen att man lyckades klara sig undan med endast ett mål i baken till halvtidsvilan.

Snacket på läktaren var detsamma, åt vilket håll man än vände sig. Vad sysslade de med på planen? Somliga passningar hittade rätt, men allt tog stopp innan man kom till avslut.
Vad hade hänt med Marcello den store idag? Jag kände inte igen honom. Har han redan, i tankarna, gett sig av till Allsvenskan? Han gjorde inte många rätt idag. Det var felpass, tjuvnyp och omkulltrillande. Varför Thomas inte bytte ut honom, förstår jag inte. .
Jag ställer mig också frågande till varför man inte ställer Rille i mål ett tag. Dusan skulle säkert må bra av att vila en stund. Han boxar och puttar bollen, vilket väldigt ofta leder till farliga situationer. Varför fångar han inte bollen med händerna?
Den största frågan för dagen, är väl, vad sysslade Marcus Lindberg med? Han hade visserligen ett bättre humör idag, än sist på hemmaplan, men jag undrar om han spelade MED Mjällby. Det kändes faktiskt som om han motarbetade sina medspelare. Han lyckades inte med en enda passning. Under all kritik. Han skulle också blivit utbytt - i första halvlek.
Praktiskt taget hela laget verkade loja. Är de nöjda med sin plats i Superettan? Det känns som om de bestämt sig för att spela illa, så de slipper riskera att flyttas upp till Allsvenskan. Suck!
Jag kan dock ge Tobbe ett stort plus för allt hårt arbete på planen idag. Han hade minimal felprocent och räddade laget flera gånger. Hade de inte haft honom, vågar jag inte tänka på hur resultatet skulle sett ut.

Med 20 minuter kvar av matchen, byttes Simon Sjöfors in. Det blev hans första inhopp i A-laget för säsongen. Jag hoppas det blir mer än bara ett gästspel. Även om bäst-före-datumet för honom gått ut för länge sen, kan man säkert krama ur honom några bra matcher till, om han bara får vara hel. Han är riktig tändvätska för laget och började direkt tjoa på sina lagkamrater. Simon lyckades även med ett par avslut, men de blev aldrig riktigt farliga. Synd att han inte kom in tidigare i matchen. Då hade kanske resultatet sett annorlunda ut.

Nu ska jag sova och drömma om något roligare. Jag sviker inte MAIF, men jag tvivlar på att jag orkar med hur många förlustmatcher som helst. De kan väl vinna var tredje hemmamatch i alla fall. SNÄLLA!


lördag 25 augusti 2007

Den som väntar på nåt gott...

...väntar aldrig för länge, heter det ju.
Nu börjar dock längtan efter fotbollen bli alldeles för olidlig. Jag har inte varit på någon match på två (!!!) veckor. Jag får abstinensbesvär.

Min dotter spelar i ett flicklag i trakten, F98, och jag följer med på träninspassen. Det är jättekul att se tjejerna träna passningsspel och straffar mm, och dessutom spela minimatch mot varandra, men det är ju inte samma sak. Jag måste få vuxenfotboll till livs.

Som tur är behöver jag bara vänta tills imorgon. Inget kommer då hindra mig från att se Mjällby slå Jönköping Södra. Det får regna småspik om det vill, jag ska dit.

Jag läste i tidningen att Simon Sjöfors var spelklar igen. Skönt! Jag hoppas han kan tillföra lite styrka till laget. Grabbarna har varit lite instabila på sistone. Just som jag trodde att det vände åt rätt håll igen, så åkte man på stryk mot Örgryte i måndags.

Mitt stora stöd har de dock i alla fall. Jag kommer följa resterande matcher med stort intresse. Med lite tur och en stor portion skicklighet, kan de säkert klättra i tabellen och slåss om uppflyttningsplatserna. Då måste de förstås lägga på ett kol och börja vinna igen. Vinna alla matcher.

Nu hjälps vi åt att stötta våra gulsvarta hjältar, eller hur?!
Tills vi ses igen... KRAMEN!

torsdag 23 augusti 2007

Fotboll är livet

För bara några månader sen, var Kalmar FF det ända laget för mig. Jag tillbringade min barndom i stan och fastnade för de rödvita bröderna. Numera har mitt hjärta öppnat sig för de gulsvarta pojkarna i Mjällby AIF, MAIF, och eftersom jag bor i trakten kring deras hemmaarena, är det dit jag vallfärdar titt som tätt. Jag missar inte en hemmamatch, så långt det går.

Att jag faktiskt tog grabbarna till mitt hjärta, beror på att min sambo är stort fan och ville gå på matcherna igen, efter ett halvårs uppehåll. Jag lät honom, men var själv stor motståndare. Jag skulle minsann inte svika min Kalmarpojkar, inte. Vad skulle Mjällby kunna visa mig? De ligger ju BARA i Superettan och KFF i Allsvenskan. Hm...

Kärleken gick på en match, som MAIF vann, och kom hem skinande som en sol. Han var fast igen. Vad skulle jag göra om söndagarna? Min danskurs var slut för säsongen och det fanns ju bara SÅ mycket att göra hemma. Jag beslöt mig för att följa med på nästa hemmamatch. Mjällby körde över stackars Degerfors med 5-0 och visade mig att de kan minsann spela boll. Jag var lika toppad som sambon, hans far och svåger mfl. Det skulle bli fler matcher för mig.

För dig som läst mina inlägg om MAIF på morsdeka-bloggen, så vet du redan att jag är ganska känslomässigt involverad. Jag har nu även planer på att anmäla mina tjänster till klubben. Jag är såld.

Jag hoppas du tycker om mina referat och vill fortsätta titta in. Du är alltid välkommen att kommentera, oavsett om du själv bloggar eller inte.

Välmött på arenan. KRAMEN!