Bilder från Kalmarkrossen i Guldfågeln arena.

När jag kom till Kalmars Guldfågeln arena, höll grabbarna på att värma upp som bäst. Jag var väldigt nyfiken på denna fågelbur, så fått så många goda vitsord från många håll, och visst stämde allt. Det är en mycket fin arena. Välplanerad och med bra akustik.

Publiken började sakta men säkert strömma till. Utanför ringlade köerna och inne på arenan bänkade sig fotbollsfantasterna till folkfest, sydöstderby. Vilka skulle ta hem matchen? Kalmar, med 3 sura förluster i baken, eller Mjällby, med storseger senast mot Gelfe i bagaget och i stort behov av fler poäng för överlevnad?

Bortastå gapade fortfarande ganska tom, men jag visste att många var på väg in. Detta var en match MAIFs fans inte ville missa om de inte måste.

På andra kortsidan, mitt emot bortastå, finns Barometerns familjeläktare. Där bänkade sig bl.a. min käre sambo, min bror och hans sambo. Undrar om det skulle funka i en MFF-DIF-match? Eller i en AIK-HIF-match? Här var det i alla fall inga problem.

Strax innan matchstart kunde man se att bortastå lyste gul och fin. Ramsorna avlöste varandra och det var en fröjd att stå nere vid sidlinjen och blicka upp mot Sillastrybarna. Vilket härligt gäng!

Jublet blev stort när kapten Bagarns namn ropades ut i högtalarna. Jublet blev ännu större när Jesus Lantz presenterades. Därefter rablades resten av laget upp i snabb takt. Tilläggas kan också att Jocke fick blommor av Kalmars supporterförening efter matchen. En fin gest!

Båda lagen hade fina chanser i första halvlek, men KFF var nog de som pressade på hårdast. Dock tycker jag att Löken hade de vassaste skotten på mål. En tjongande ribbträff, som nog båda han och alla andra trodde skulle gå in, och en boll som näst intill rullade på mållinjen, men turligt för Kalmar passerade nesligt ut över kortsidelinjen. Man kunde vid båda tillfällena se hur frustrerad Löken blev. MAIF kunde gått till vila i ledning.

Även om det varit ganska bra fart på spelet tidigare, så blev det klar skillnad när Pär kom in. Pavel fick lämna, Löken förflyttades ner till vänsterkanten och Pär fick ta plats bredvid Eken på topp. Oj, vad det började hända saker!

Länge såg det ut att bli en sån där trist 0-0-match. Båda lagen hade fina målchanser, med de respektive målvakterna Etrit Berisha och Mattias Asper agerade väggar för sina lag. Det gick bara inte att få inte bolluslingen.
När sen till sist Pär blev neddragen i straffområdet efter en tuff batalj med KFFs Marcus Thorbjörnsson, blev det åka av. Eken hade däckats i en luftduell med Tobias Carlsson och var tagen ur spel. Löken fick förtroendet att lägga straffen...

Löken satte den med bravur och jag fick svart på vitt hur många maifare som fanns på plats. Runt mig dånade applåderna och hejaropen. Vilken känsla!

Knappt hade jublet lagt sig förrän Osiako fick tagit i bollen och körde slalom mellan de röda spelarna. Till sist skickade han bollen vackert mot högra burstolpen och den studsade ner i vänstra hörnet. Underbart! 0-2, vem hade kunnat ana för bara några minuter sen.

Det räckte inte med att Pär ordnade straffen åt MAIF. Han ville också hamna i målprotokollet. Nicke fina skott räddades av Berisha, men Pärlan var framme och stötte in 0-3. Han hade presenterat sig. MAIF hade krossat KFF inom loppet av 3,5 min. Hur härligt som helst!

Jublet visste inga gränser och de sista minuterna av matchen försvann som i ett töcken. Vi var alla i sjunde himlen. Det gick ett rus genom min kropp och jag vandrade som på moln ut ur arenan. När sen KFFare kom fram och gratulerade, blev jag bara än lyckligare. Hur ofta sker sånt i ett derby? Hur ofta sker sånt efter en Allsvensk match? Det är så det ska vara. Fotboll ska förbrödra inte skapa elände. Man ska våga gå på fotboll med hela familjen utan att vara rädd för upplopp, knallskott eller vapen. Fotboll är livet! Fotboll ska vara en folkfest!

Tills vi ses igen... KRAMEN!