2014-03-30 Allsvensk premiär: MAIF - Gefle IF 2-2

Jag kom direkt från jobbet. Jag hade tagit ledigt de sista tre timmarna för att kunna uppleva MAIFs 5:e allsvenska premiär. Solen sken och det var inte särskilt kallt eller blåsigt, något som annars kännetecknar en tidig vårdag på Strandvallen. Jag hade inte sett en enda träningsmatch eller träning, så min längtan hade inte riktigt kickat in före söndagen, men när jag lämnade min arbetsplats och hamnade mitt i köerna ut på Lister, så kände jag hur pulsen steg. Jag ville se MAIF spela. Jag längtade.

Sillastrybarna!! Vilket gäng! Vilken inramning! Känslan från förra årets hemmamatch mot Malmö FF infann sig i bröstet. Då var det mäktigt. Denna premiärdag var det minst lika stort. Oh, vad härligt!

Det blev oavgjort denna soliga eftermiddag på Strandvallen, men det kunde lika gärna blivit seger för något av lagen. Det fanns klara chanser åt båda håll. En poäng är inte fy skam, när man legat under med 0-2 efter 23 spelade minuter. Tyvärr överskuggades all glädje av det hemska som hände i Helsingborg under eftermiddagen. Att en helt vanlig supporter fick sätta livet till innan matchstart har nog inte undgått någon i vårt avlånga land, ej heller i övriga fotbollseuropa. Det är fruktansvärt! Varför? Hur kan man kalla sig supporter, när man egentligen bara är ute för att slåss? Hata din motståndare? Vad skulle det bli för fotboll om det inte fanns några motståndare? Jag förstår ingenting. Mina tankar går till 43-åringens familj. Detta borde inte fått hända. Fotboll ska förena och förbrödra, inte väcka hat och bråk!

Tills vi ses igen... KRAMEN!