En liiiiten förlust till...

Igår var det kvällsmatch för våra duktiga tjejer. Något stressade samlades hela truppen på sedvanligt ställe och körde i samlad trupp mot Lönsboda. Vi hade ca 5 mil framför oss.

Hela turen blev abrupt ändrad, då en olycka strax norr om Näsum, blockerade vägen. Vi blev tvungna att vända och snirkla oss igenom Östafors och Jämshög, för att komma ut på stora vägen igen. Detta gjorde således att vi blev något försenade till uppvärmningen.

Snapphanarna var snälla och gav laget en liten tidsfrist attkomma i ordning. Det var en lång väg att åka och förseningen gjorde inte flickorna mer uppiggade.

Ellen fick springa mycket.

Trist, men sant, så var det ett ganska håglöst Edenryd, som äntrade planen. De verkade inte lika taggade som vanligt. Mattias fick skrika ganska rejält på dem att hålla positioner och jaga boll. Även föräldrarna vid sidlinjen hjälpte till i hoppet om lite mer geist i spelet.

Chmiel jagar boll

Vicky blev mållös idag, men kämpade hårt, som vanligt.

En bestämd Elin, var mycket nära att göra mål.

My jobbade hårt i backlinjen.

Skön stil på Klara.

Lönsboda, som slapp den långa färden till matchen, hade mer tid att förbereda sig. De spelade fin fotboll, men hade i mitt tycke, lite väl mycket armbågar i sitt spel. I övrigt var jag imponerad av deras nickspel och bra passningar. Våra tjejer brukar spela bättre, så jag vet ju att de kan. Igår var nog bara en lite sämre dag på jobbet. De gjorde så gott de kunde denna, soliga men kalla sensommarkväll.

Kamilla tjongar iväg bollen från vårt målområde.

Här gör Felicia måååål.

Spring Emmy, spring!

Efter bara tio minuter in i matchen stod det 2-0 till hemmalaget och huvudena började hänga lite på våra grönvita, som dagen till ära fick spela med blå västar, då LGoIF har samma matchfärger. Våra duktiga tränare peppade tjejerna och de gav inte upp. Felicia kom in och reducerade till 2-1. Tyvärr fick inte Edenryd in fler mål, trots flera fina chanser, bla en av Dottern. Åh, vad jag skrek!!!

Lönsboda GoIF fortsatte sitt snabba spel och satte till sist 3-1, vilket blev slutresultatet. Nu passerade de "oss" i tabellen, men det råder vi snart bot på. En tillfällig svacka kan alla ha och våra flickor spelade absolut inte dåligt igår, bara lite håglöst. Bättre lycka nästa gång, men då kan tyvärr inte jag följa med. Dottern är hos sin pappa och ska ha släktkalas. Hon fyllde nyligen 10. Jag ska iväg. Jag hoppas någon annan tar lite bilder och vill skriva ett gästinlägg. Meddela under träningen i nästa vecka.

Tack för god match!

Efter matchen bjöds laget och föräldrarna på varmkorv. Ett lyckat tilltag av en hängiven förälder. Alla åt och verkade glömma förlusten. Nu blickar vi framåt. Tillsammans är vi starka.

Mmmm, så gott! Alla åt med god aptit. Några visste om del hela, andra blev överraskade.

Bullens varmkorv...

Så här borde vi samlas efter varje match. Bra sammanhållning i laget och mellan föräldrarna ger trygghet.

Målgörare: Felicia, även kallad Tungan.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

PS. Åh, vad jag är glad att jag inte bor i Lönsboda... Förbannade myggor!!! Tusentals... Jag har knappt sett en enda mygg på hela sommaren, så nu kom alla emot mig på en gång. Jag blir inte biten, men de är irriterande. DS.