Frusna tår & väldigt förvirrad

Det var med samma härliga supporterkänsla jag tog Kärleken med mig igår till Svarta Led för att se träningsmatchen mellan Mjällby AIF U21 och Karlskrona AIF.
Det var med samma förvirrade och nedslagna känsla jag åkte därifrån två timmar senare.


Vi visste att MAIF skulle ställa upp med alla tillgängliga spelare, men inte trodde vi att de som kom skulle vara så undermåliga. KAIF hade med största säkerhet sitt A-lag på plats och de spelade alert och fanns överallt, medan våra pojkar inte mäktade med mer än en handfull mindre lyckade chanser.


Grabbarna är inne i en tuff träningsperiod och alla är inte riktigt samspelta ännu, men som hängiven supporter ville vi se en bättre match än den mot Värmamo i lördags. Det var ju minst 6 A-lagsspelare med i truppen; Erton, Dusan, Ivan, Tobbe, Kim & Löken. Det var svårt att se vilka som var vilka under mössorna och i det dunkla ljuset. Jag kanske missade någon mer meriterad kille. Nigerianen, Collins, var pigg, men fick inte något vettigt uträttat. Om det berodde på medspelarna eller på att han faktiskt inte passar in, kan jag inte säga. De ljusglimtar han åstadkom var i alla fall roliga att se.


Som sagt, jag hade hoppats på en vinst efter den trista matchen i lördags, men tji fick jag. Det blev 3-0 i baken. Karlskrona AIF vann övertygande. Stelfrusen om tårna trots tjocka termosockar, fick jag fara hemåt med enda glädjande tanken att det bara var en träningsmatch...


Tyvärr har jag inga bilder att visa idag, då det gulaktiga svaga lyset över konstgräsplanen inte passade för min söta lilla digitalkamera. Det blev inga bra bilder alls.


Tills vi ses igen... KRAMEN!

Jag missade tyvärr förra helgens träningsmatch mot Ängelholm, då jag var i Göteborg och kollade Melodifestivalen och Båtmässan. När jag nu sett gårdagens insats mot Värnamo önskar jag att de båda matcherna haft ombytta datum. Min bror ringde mig förra lördagen och var alldeles lyrisk. Trots att han kommit en kvart för sent och i slutet av matchen insett att han faktiskt missat alla fyra målen som gjordes, så tyckte han att MAIF spelade bra och han var imponerad av de gästande spelarna. Min bror är själv tränare för ett yngre pojklag i samma eleganta färger som de stora grabbarna grus. Han är hängiven fan.

Igår stod jag på slänten tillsammans med min svägerska och frös tårna av mig, men till vilken nytta. MAIF gick verkligen in för att spela träningsmatch, medan de gästande smålänningarna verkade ta det hela på största möjliga allvar. De, för dagen, röd-svarta pojkarna spelade rörigt och utan geist. Visst är det svårt att spela ihop sig med sina lagkamrater så här snabbt, men det fanns massor mer att önska av elitspelare. Man fick verkligen inte till det. Visserligen kom inte de vit-blåa Värnamo-grabbarna ner i "vårt" straffområde särskilt ofta, men de gjorde mål när de fick chansen. Jag trodde precis som MAIFarna att det var offside, men domaren dömer... Det blev mål. Asper och Dusan hade inte mycket att göra, trots det verkade inte övriga spelare i laget mäkta med att trycka bollen över mållinjen.

Jag hoppas nu på bättre spel på onsdag. Jag kommer, om inget oförutsett händer, stå på Svarta Led igen och följa "mina pojkar" på vägen mot det perfekta laget och en härlig säsong 2008.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Abstinensen stillad

Spelet igång

Hörna hos Wastå i Kalmar-målet

Marcus Ekenberg var riktigt taggad idag

Asper lägger en skaplig utspark

Kamlar har en egen Zlatan, målvakt. Hörna för MAIF.

Planens fuling: Cesar Santin

Vilken klippa! Honom ska vi ha: Juan Robledo

Patrick Osiako visade enorm spelglädje. Det bådar gott.

Så var det äntligen dags. Varken väder eller vind kunde hindra mig från att ta sambon och matsäck med mig och köra till Kalmar igår. Välklädd med dubbla par långkalsonger under byxorna, stora vinterjackan på och tjock mössa neddragen över öronen, så stod vi oss bra emot den kalla, isiga vinden som agerade 23e spelare på plan.

De gul-svarta grabbarna kom ut på plan och snabbt visade de att de var här för att vinna. Alla var väldigt taggade och nu skulle kämpas. Under första halvlek stod Mattias Asper i mål för MAIF och med stor pondus försökte han dirigera spelet. Men den kraftiga vinden slök hans röst, så jag misstänker att det var bara folket på Ängö (stadsdel i Kalmar) som kunde höra honom. Han stod dock för några fina räddningar, men då Kalmar hade fler B-spelare än A-spelare på plan under första halvlek, säger det inte så mycket.

Mjällby-pojkarna var tända och med kraft och känsla satte de så första målet. Vi stod ju ända framme vid sidlinjen på Kalmars B-plan (konstgräs), så det var svårt att se att det blev mål. Domarens vissling gav oss svaret. Jag tror det var Eken som tvingade bollen över linjen, men jag kan ha fel.

Ledningen tände laget ännu mer och man märkte att KFF-spelarna blev mer och mer frustrerade. Kalmar-supportrarna tjoade och suckade. Anfallen slutade i MAIFs backlinje, där Robledo och Cederberg dominerade. Tobbe och Ivan var stadiga på kanterna. Snart hade MAIF kämpat sig till en 2-målsledning.

Det var roligt att se Osiako in action igen. Han visade enorm spelglädje och verkade ha byggt upp sitt självförtroende under vintervilan. Han var inte alls lika lätt att bryta längre. Många av Kalmar-åskådarna runt oss var imponerade av MAIFs spel och då särskilt Patricks. Ja, alla spelare på plan klädda i gult var jättebra idag.

När 2a halvlek kom igång hade Nanne Bergstrand satt in det tunga gardet. Större delen av laget bestod då av A-lagsspelare. Nu skulle KFF vända matchen. Men vad de fick kämpa för det....! MAIF bet ifrån och kämpade med näbbar och klor. Man skulle inte tappa det här. Tyvärr, måste jag säga, så hade Dusan tagit över målet och det var absolut ingen lycka. Jag längtade efter Rille och ska sanningen fram önskade jag att man skulle kasta in Asper igen. Och jag är ingen Asper-fan! Dusan hade tur flera gånger, när bollen passerade målet med en hårsmån och två av de tre målen Kalmar lyckades få in, var faktiskt långbollar, som Dusan skulle kunna tagit. Han gick lojt omkring vid sitt mål och såg ut som om han önskade att han var på spa eller nåt. Han sparkade på stolparna och slet i nätet. Ingen bra syn för oss fans. Ska verkligen Asper lyckas ta platsen som förstamålvakt? Av två onda ting...? JAG VILL HA RILLE!

Summa summarum; Kalmar vann årets första match med mycket möda och stort besvär. Ställningen blev 3-2 till de röd-vita. MAIF kunde ändå åka hem med flaggan i topp. Alla (utom en då) visade att de minsann ska kämpa om en plats i startelvan och i år ska de klara hela säsongen på övre halvan av serien. Får vi nu bara tillbaka de skadade och halvskadade grabbarna, så kan det arta sig till en härlig rad matcher framöver.

Nästa träningsmatch, lördag 9/2, mot Ängelholm på hemmaplan, kan jag tyvärr inte se, då jag är bortrest den helgen. Jag har lagt ut krokarna efter en gästbloggare. Kanske du som läser just nu är intresserad? Maila mig i så fall. Adressen finns i tidigare inlägg.

Tills vi ses igen... KRAMEN!