Abstinensen stillad

Spelet igång

Hörna hos Wastå i Kalmar-målet

Marcus Ekenberg var riktigt taggad idag

Asper lägger en skaplig utspark

Kamlar har en egen Zlatan, målvakt. Hörna för MAIF.

Planens fuling: Cesar Santin

Vilken klippa! Honom ska vi ha: Juan Robledo

Patrick Osiako visade enorm spelglädje. Det bådar gott.

Så var det äntligen dags. Varken väder eller vind kunde hindra mig från att ta sambon och matsäck med mig och köra till Kalmar igår. Välklädd med dubbla par långkalsonger under byxorna, stora vinterjackan på och tjock mössa neddragen över öronen, så stod vi oss bra emot den kalla, isiga vinden som agerade 23e spelare på plan.

De gul-svarta grabbarna kom ut på plan och snabbt visade de att de var här för att vinna. Alla var väldigt taggade och nu skulle kämpas. Under första halvlek stod Mattias Asper i mål för MAIF och med stor pondus försökte han dirigera spelet. Men den kraftiga vinden slök hans röst, så jag misstänker att det var bara folket på Ängö (stadsdel i Kalmar) som kunde höra honom. Han stod dock för några fina räddningar, men då Kalmar hade fler B-spelare än A-spelare på plan under första halvlek, säger det inte så mycket.

Mjällby-pojkarna var tända och med kraft och känsla satte de så första målet. Vi stod ju ända framme vid sidlinjen på Kalmars B-plan (konstgräs), så det var svårt att se att det blev mål. Domarens vissling gav oss svaret. Jag tror det var Eken som tvingade bollen över linjen, men jag kan ha fel.

Ledningen tände laget ännu mer och man märkte att KFF-spelarna blev mer och mer frustrerade. Kalmar-supportrarna tjoade och suckade. Anfallen slutade i MAIFs backlinje, där Robledo och Cederberg dominerade. Tobbe och Ivan var stadiga på kanterna. Snart hade MAIF kämpat sig till en 2-målsledning.

Det var roligt att se Osiako in action igen. Han visade enorm spelglädje och verkade ha byggt upp sitt självförtroende under vintervilan. Han var inte alls lika lätt att bryta längre. Många av Kalmar-åskådarna runt oss var imponerade av MAIFs spel och då särskilt Patricks. Ja, alla spelare på plan klädda i gult var jättebra idag.

När 2a halvlek kom igång hade Nanne Bergstrand satt in det tunga gardet. Större delen av laget bestod då av A-lagsspelare. Nu skulle KFF vända matchen. Men vad de fick kämpa för det....! MAIF bet ifrån och kämpade med näbbar och klor. Man skulle inte tappa det här. Tyvärr, måste jag säga, så hade Dusan tagit över målet och det var absolut ingen lycka. Jag längtade efter Rille och ska sanningen fram önskade jag att man skulle kasta in Asper igen. Och jag är ingen Asper-fan! Dusan hade tur flera gånger, när bollen passerade målet med en hårsmån och två av de tre målen Kalmar lyckades få in, var faktiskt långbollar, som Dusan skulle kunna tagit. Han gick lojt omkring vid sitt mål och såg ut som om han önskade att han var på spa eller nåt. Han sparkade på stolparna och slet i nätet. Ingen bra syn för oss fans. Ska verkligen Asper lyckas ta platsen som förstamålvakt? Av två onda ting...? JAG VILL HA RILLE!

Summa summarum; Kalmar vann årets första match med mycket möda och stort besvär. Ställningen blev 3-2 till de röd-vita. MAIF kunde ändå åka hem med flaggan i topp. Alla (utom en då) visade att de minsann ska kämpa om en plats i startelvan och i år ska de klara hela säsongen på övre halvan av serien. Får vi nu bara tillbaka de skadade och halvskadade grabbarna, så kan det arta sig till en härlig rad matcher framöver.

Nästa träningsmatch, lördag 9/2, mot Ängelholm på hemmaplan, kan jag tyvärr inte se, då jag är bortrest den helgen. Jag har lagt ut krokarna efter en gästbloggare. Kanske du som läser just nu är intresserad? Maila mig i så fall. Adressen finns i tidigare inlägg.

Tills vi ses igen... KRAMEN!