Bedrövligt...!

Jag har lagt Häcken-matchen bakom mig, men här kommer i alla fall de utlovade bilderna.

Jag ber om ursäkt för dröjsmålet. Jag har hat en otroligt hektisk vecka och har varken haft tid eller ork att sitta vid datorn.

Eftersom en hel vecka passerat har jag inte matchen i färskt minne och kommer inte att kommentera den. Jag har lagt debaklet bakom mig och blickar framåt mot nya framgångar... när de nu kan komma, mån tro...??!

Matchen började med solsken och lagom temperatur, men ju längre matchen fortskred, så blev det sämre. Det stora regnvädret kom och spelarna blev som dränkta katter.

MAIF spelade någorlunda bra under första halvlek, men det hjälpte föga, när man släppte in ett ganska snöpligt mål, som backlinjen får ta på sig. Asper hade inte mycket chans.

Häcken gick till halvtidspaus med en 1-0-ledning.

Robin Cederberg kämpade på i vanlig anda. Alltid en klippa.

Eken lägger en av sina frisparkar.

Löken kom inte riktigt till sin rätt, även om han rev och slet som vanligt.

Oj då, Robledo och Ivan krockade, skalle mot skalle. Det såg riktigt illa ut ett tag.

Det blev mycket spel mot ett mål och MAIF fick kämpa för att inte gå under helt. De spelade inte bra i andra halvlek.

Ivan var bäst på plan. Han är en riktig slitvarg. Han blev hårt åtgången och fick t.o.m. gå av planen två gånger för att ses över. Varje gång kom han tillbaka och körde på i samma takt som innan. Han grinade lite illa och haltade ibland, men gav sig inte. En hjälte!

Osiako var också en av de bästa i kvällens match. Han trillar mycket boll, men har inte alltid någon redo att passa till.

Det blev svårt att få bollen dit man ville när regnet stod som spän i backen, men Häcken var de som drog det längsta strået. De lyckades i alla fall med sitt passningsspel.

Sasa blev olyckligt utvisad efter en glidtackling, som förhoppningsvis var en olyckshändelse. Det gjorde ju inte saken bättre för laget.

Ett litet skådespel på himlen. Flera regnbågar visade sig runt om planen.

Nej, nu struntar vi i denna matchen. Må det gå bättre framöver. Resultatet mot Qviding har jag ju redan sett, vilket jag visar i nästa inlägg, så vi får blicka ännu längre framåt.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Här håvas det in poäng, minsann.

Kl 9 på söndagsmorgonen var det dags för avfärd. 33 tappra MAIFare skulle med den specialsponsrade bussen till Södertälje för att se Assyriska ta emot våra idoler i Mjällby AIF. Efter tre upphämtningsplatser var alla samlade. Mr Joelsson hade fullt upp med att räkna in sina får efter varje stopp längs vägen.

Varför så dyster min, Elof? Jaha, jag förstår. Maten och servicen på Motel Vätterleden, strax söder om Gränna, var under all kritik. Skriver mer om det i Mors Deka.


Den 7 timmar långa busstrippen inkl stoppen, gick mot sitt slut. Halsdukar och MAIF-tröjor kom fram och alla gjorde sig redo för match.

Trots att spelarna visste att vi skulle dyka upp, kunde man se deras glada miner när vi äntrade vår anvisade bortasupporterläktare.

Tja, denna bilden gör kanske inte glädjeintrycket någon rättvisa, men Asper, Ivan, Rille med flera hälsade glatt och vinkade.

Löken och Danne är riktigt fokuserade.

Så även Ivan och Robin.

Äntligen dags för match.

Det blev ingen lätt match-i-matchen för vår lilla klack att försöka mäta sig med och överrösta Assyriskas gastande skara. Dock tror jag att laget kände stort stöd från det tillresta gänget supportrar.

Likt en skock djur var vi anvisade till ena gaveln av planen, så jag hade ett stort nät i vägen under större delen av mitt fotograferande.

Kom igen nu, killar! Det här fixar vi.

Assyriska satte fart och abonnerade på bollen större delen av tiden. Det enda MAIF kunde göra första kvarten var att försvara sig. AFF hade väl inga egentliga målchander, men de byggde upp till dem. Vilken tur att både mittfält och försvar fungerade för de gulsvarta.

De vitaröda producerade fram frisparkar och hörnor på löpande band, men tack-o-lov fick de inte hål på backlinjen och Asper, som precis som vanligt var en klippa i mål.

Jag tar tillbaka allt jag tidigare tänkt om dig, Mattias. Du äger!

Så efter drygt 27 min hade Löken en målchans, men fick inte riktigt till det. Det gör inget, för Eken var framme på returen och satte 0-1 till de gulsvarta. Mjällbys första riktiga målchans. Ibland ska man ju ha turen på sin sida.

Trots ledningsmålet, lyckades inte MAIF ta över spelet. Assyriska fortsatte styra på plan. Sock vann Mjällby lite mera mark mot slutet av halvleken.

Robin gick i marken efter en sammanstötning och jag blev ganska rädd när han tog sig för låret medan han blev liggande.

Tack-o-lov var han på benen igen ganska snart och verkade klara av resten av matchen. Go Robin!!!

Mjällby gick till haltidsvila i ledningen. Skönt! Fortsätt så.

Avspark. 2a halvlek startar.

Mjällby började friskt och vann mera mark nu och det låg i luften att de ville ta hem den här bataljen.

TAB hade gjort ett byte under pausen. Erton fick vila och Tobbe fick nu chansen på mittfältet.

Halvleken var endast 3 minuter gammal när Adam Berner satte 0-2 via snygg pass av kung Ekenberg. Adrenalinet flödade... både hos spelare och glada MAIFare på läktaren. Skulle man våga hoppas på 3 nya poäng? Skulle AFF kunna hämta upp det här och gå förbi? De skulle ju behöva göra 3 mål för att vinna. Ja, det såg onekligen bra ut så här långt.

Assyriska FF blev inte nedtryckta av Mjällbys 2-målsledning. De kämpade på och ägde bollen väldigt mycket.

De åstadkom flera skott på mål, som antingen gick utanför eller räddades av Asper.

I 67e minuten reducerade Assyriska genom nr 7 Martin Lorentzson. Oj!

Klacken hade tystnat lite, när det var som mest spännande, men nu kom den igång igen. Nu måste ju laget få hjälp att öka farten igen. AFF är farligt nära en kvittering.

Speakern ropade ut att det var 2821 personer på plats, men jag får inte ihop det enligt mina bilder. Lägg då till att vi var ca 40 pers på vår lilla läktare...

Det fortsatte vara väldigt mycket Assyriska på bollen, men Mjällbys försvar stod upp bra emot anfallen. Som åskådare önskade vi dock ännu ett gulsvart mål, för att känna oss trygga.

I 76e minuten byttes Ivan ut mot Wille. Härligt att han är tillbaka i A-laget igen.

Trots att AFF ångade på och MAIF inte fick tillgång till bollen lika mycket, så lyckades man dra ifrån igen. Tobbe fick en helrätt passning av Adam och satte enkelt 1-3 i 84e minuten. Det snygga förarbetet till Mjällbys mål kom av passningsspel mellan Eken och Löken. Undertecknad stod precis intill och njöt.

Efter målet bad Eken om byte. Sasa kom in och spelet kom igång igen. Nu följde ett antal riktigt spännande minuter. Om MAIF skulle lyckas hålla 2-målsledningen, skulle de gå upp i topp av tabellen.

AFF tryckte på så hårt de kunde och vi kunde bara stå vid gaveln och hålla andan. I 90e minuten fick de utdelning. 2-3 var ett faktum. Attan med!

Efter flera mer eller mindra kraftiga påhopp på våra spelare, speciellt Osiako, som fick flera tuffa smällar, så räknade vi med flera minuters tillägg. Det blev "minst 3", som i verkligheten blev 4. Jag fick nästan hjärtsnörp, där jag stod. Minuterna kändes som timmar. Varför kunde inte domaren blåsa av snart???

Slutsignalen ljöd och Mjällby hade plockat hem andra raka segern och en ny 3-poängare. TACK!

En riktigt härlig känsla.

Den obligatoriska vågen till klacken!

Man lyckades inte hålla 2-målsledningen, men vad gör det... nu har MAIF samma poäng som serieledande Assyriska. Känns mycket bra, tycker jag.

Behöver jag beskriva känslan att faktiskt stå där i Södertälje och dela lyckan med dessa hårt kämpande killar?! Helt underbar!

Behöver jag berätta att det rådde en härlig stämning i bussen på vägen hem??! Alla var uppspelta. De spelare som kommit tillbaka ut på plan för att jogga ner, vinkade glatt och busschauffören tutade på alla deppande AFF-supportrar utanför huvudentrén. Vilken känsla!

Efter matstopp och dricka-/pissepaus var det sträckkörning hem. Vi landade vid Strandvallen ca 02.10, ca 50 min före spelarbussen.

Jag vet att Wille var ganska seg idag och kan tänka att detsamma gäller för de flesta i laget. Dock var det nog mest ett lyckorus över att ha spräckt Assyriskas förlustfria svit. Duktigt killar!

Tills vi ses igen... KRAMEN!