På pappret skulle det bli en promenadseger i gårdagens premiärmatch, men verkligheten sa något helt annat. Superettan drog igång för Mjällby AIF med bortamatch mot nykomlingarna FC Trollhättan, som visade sig på styva linan direkt. Redan efter en halv minut hade de dragit på sig den första varningen och fler skulle det bli. Nr 2 kom bara ett par minuter senare.
Mjällby var spelförande, men lyckades inte komma till avslut. Allt verkade lite avstannade så fort de tog sig till motståndarnas straffområde. De liksom väntade in varandra och började passa i sidled. Ett par fina chanser blev det, men inget som förvaltades väl. Lite premiärnerver kanske? Första halvlek förblev mållös, men tavlan skulle visat minst 0-2 i MAIFs favör.
Då Juan Robledo var avstängd pga tilltaget och utvisningen i Värnamo-matchen, hade Peter Swärd nu möblerat om så att Robin Cederberg fick kliva in på den "gamla" mittbackspositionen och Danne Nilsson fick backa ner till vänsterbackspositionen. Detta fixade han med bravur, som så många gånger förr. Robin visade även han ett säkrare spel än sist i Limhamn. Mycket positivt. Bäst i backlinjen var dock Patrik "Bagarn" Rosengren och piggast var Ivan den galne. Han var som en iller. Stack iväg med bollen så fort han fick tillfälle.
Hade något lagt fram mittfältskedjan för mig för några veckor sedan, hade jag nog skakat på huvudet och skrattat. Det hade nog låtit alldeles för galet. Johan Svensson, Osiako, Jocke Nilsson och Löken. Missförstå mig inte. Jag har inget emot någon av dem. Alla fyra är bra spelare. Jag har bara inte sett den uppställningen och vet inte hur de agerar tillsammans. Johan är Johan. Om honom kan man tycka allt möjligt. Igår gillade jag honom verkligen. Han fixade första gula kortet för FCT och var inblandad i mycket annat. Han var som en magnet. De drogs till honom och han åkte kull överallt. Han verkade trivas med spelet. Osiako var inte lika defensiv som han varit förr. Det känns som om han vågar gå på lite mer nu. Kanske har Swärd jagat på honom ordentligt. Jocke är verkligen en tillgång. Jag hoppas sträckningen i låret, om det nu var en sådan, inte blir för långvarig. Han behövs. Han tillför rutin och spelförståelse. Han leker med bollen och serverar säkra passningar till lagkamraterna. Löken var bättre än på länge. Han vågade ta för sig och kan han bara låta bli att leta efter någon att passa, nar han själv har fritt blås, ska han nog kunna bli en riktig målspottare. Han är ung. Fortsätt så, David!
Så har vi spetsen framåt. Igår var det Eken och Erton. I någon tidning sa man att Erton knappt märktes. Då var vi inte på samma match. Jag tycker han jagade boll och kämpade på. Eken kan man kanske önska sig lite mer av, men det gör vi ju alltid. Det ÄR han som ska producera. Så är det bara. Vi förväntar oss alldeles för mycket av Kung Ekenberg. Det är ett tungt ok att bära, men förhoppningsvis ska Swärd få "ryggmärgsskadan" rehabiliterad. Fler målgörare behövs. Liksom fler spelmål.
När Jocke fick lämna planen så olustigt, fick Manne snabbt värma upp. Han kom in, till Sillastrybarnas jubel och applåder. Han fyllde Nilssons skor med bravur. Som han slet. Vilken spelare han kommer bli i framtiden, när han redan nu utmärker sig så väl.
Med ca kvarten kvar att spela, fick Adam Berner ta över Johan Svenssons roll på kanten. Dock blev det inte så många chanser för honom att göra något radikalt. Han körde på som vanligt.
Andra halvlek fortsatte i samma anda. Kanske backade Trollhättan hem ännu mer, men på det hela taget såg det likadant ut. Spelet kändes trögt, trevande och avstannande. Det var inte riktig fart i kontringarna och anfallen. Ska MAIF klara av Assyriska på söndag, måste de få fart på spelet.
Dock blev det 0-1 till Mjällby AIF, efter en snygg straff av Erton. Från bortastå såg det faktiskt ut som hands, men andra säger annat. Kanske blev det lite kompensation för de tidigare bortdömda solklara straffarna som skulle varit i MAIFs favör.
Stackars FC Trollhättan hade ingen riktig klack, utan det enda som hördes i rams-väg, var Sillastrybarnas skönsång. Jag tror det var ett härligt inslag i den soliga, men lätt kyliga vårkvällen. Jag kan tänka mig att de snart måste få ihop en supporterskara som hejar fram sitt lag på samma härliga sätt. Man t.o.m. pratade om det i sportradion efter matchen.
Tre härliga poäng till Listerlaget gjorde inte ont i någon själ. De behövs inför kommande drabbningar. Det är helt underbart att säsongen nu är igång och att matcherna ligger ganska tätt nu i början. Abstinensen har inte lagt sig än, så mycket fin fotboll krävs för att syresätta mitt fotbollshjärta.
Lycka till i fortsättningen, grabbar! Jag älskar er!
Tills vi ses igen... KRAMEN!
Ett litet klipp från matchen finns på Mors Deka. Välkomna dit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar