Mjällby AIF hade rustat för folkfest.Sommarcupen är i full gång, med allt vad det innebär. Massor av pojklag med familjer är på plats för att spela boll på Strandvallen.
Samtidigt skulle AIK komma på besök från kongliga hufvudstaden. AIK, som kippar efter andan i botten av tabellen och som krampaktigt kämpar för att ta sig över kvalstrecket. MAIF spelade oavgjort mot detta lag i seriepemiären på Råsunda tidigt i våras. Nu hoppades man på seger. Med facit i hand, skulle det inte vara så långt borta. Dock blev det inte så...
MAIF har tappat poäng de senaste omgångarna. Det som skulle blivit sex poäng, förbyttes till en. Hemmamatchen för två veckor sedan mot Brommapojkarna, låg helt i MAIFs händer. Chans på chans brändes för att bollen inte ville in i mål. Det blev 0-0. Returen för en vecka sen, var MAIFs till en början. Sen kom BP tillbaka och MAIF förlorade en spelare. MAIF tappade sitt spel och fick Musse utvisad. Det blev ingen vinst. Det blev ingen en-poängare. Det blev en stor fet nolla.
Idag låg det vinst i luften. Idag kändes det som om MAIF skulle hitta tillbaka. Jag kände i hela min själ att MAIF var på g.
Jag fick fel. MAIF producerade massor av chanser. Gits var het. Grahn var het (som vanligt). Robledo och Bagarn var lika täta som vanligt. Asper är en enda stor vägg. Nicke och Osiako bjöd upp till dans. Ja, alla var mer eller mindre bra idag. Visst finns det mer att önska av vissa spelare, men över lag glänste MAIF. Men varför blir det inga mål längre? De skulle vunnit med minst 3-4 mål mot 0. AIK var inte bättre än så. Det var Mjällbys match.
Ännu en gång har MAIF förlorat två poäng. AIK ska vara glada över den poäng de fick med sig.
