Inför returen mot BP

Lika svettigt som det var på jobbet idag... lika stressigt var det att hinna handla och åka hem med varorna innan MAIFs träning. Den fick jag bara inte missa. Jag har jobbat hela veckan och började få abstinens. Den heta solen till trots... Jag skulle till Strandvallen.

Returmötet mellan Brommapojkarna och Mjällby AIF på lördag blir jag tvungen att avnjuta i TV-soffan, då arbetet kallar mellan 7,30 och 14.

För den som inte varit på en MAIF-träning tidigare, kan jag berätta att där är allt annat än lugnt före start. Står de inte i ring och bollar någon form av gris, så gör de som på bilden... Men vad gör de på bilden? Hm... Jag tror det är Dannes rumpa som skymtar fram bredvid Aspers. De ska stå så... helt stilla... med rumporna emot övriga... medan en eller ett par måttar och skjuter kanonhårda skott rakt emot dem. Jag misstänker att meningen är att man ska träffa, även om pricktavlorna nog håller tummarna för att de inte gör det.

Alla var med på träningen, tror jag. Jag kan inte komma på att jag saknade någon iaf.

Juan verkar helt okej i sitt knä.

Ivan väntar på ännu en läkarundersökning och senare en ljumskbrockoperation. Den är planerad till torsdag i nästa vecka, men slutgiltigt besked kommer när läkaren får säga sitt på måndag eller tisdag.

Patrick körde på för fullt. Han och hans två kenyanska kompisar, Antony & Dida, svettade i solgasset. Kanske känner de sig lite, lite grann som hemma i vår härliga sommarvärme?!?

Än en gång... den som inte varit på en MAIF-träning... Det var svårt att hålla sig för skratt idag. Kolla in följande två bilder.

Svetten lackade på mig och jag höll bara i kameran. Gissa då hur många liter våra gulsvarta hjältar tappade under eftermiddagens pass. Det vet nog ingen. Varmt var det. 28 grader i skuggan, minsann.

Jag önskar verkligen att jag kunde vara på plats på Grimsta IP på lördag kl 16, men det går inte. Jobbet måste komma i första hand. Tyvärr! Jag kommer sitta klistrad vid teven (pay-per-view, om inget annat dyker upp) och heja mig blå. Det vet laget om. Det är jag säker på.

Tills vi ses igen... KRAMEN!