MAIF behövde en vinst. Djurgården var inne i ett positivt stim. De hade vunnit 5 av de 6 senaste matcherna. Det kunde man inte säga om våra älskade gulsvarta killar. Hur skulle det gå? Skulle de åtminstone klara oavgjort. Ja, man kan gott erkänna att det pirrade i magen.
Matchen var inte det enda som gjorde att det pirrade i magen. Joelsson & jag skulle få våra diplom och profilerade tröjor för våra nomineringar till Supporterlaget. Det var speciellt. Jag känner en sån ära i att få vara nominerad. MAIF betyder enormt mycket för mig - ÄVEN OM jag inte varit maifare i lika många år som Niklas. Jag älskar laget och föreningen. Jag älskar fotboll. Jag älskar idrott överlag. Jag hoppas det lyser igenom i allt jag gör. Jag hoppas ni förstår hur mycket det här betyder för mig. Tack alla, som lägger sin röst på mig! Tack alla ni som stöttar mig och ger feedback! Ni betyder mycket!
MAIF började piggt och visade snabbt att de inte tänkte släppa till för de blåa Stockholmarna. DIF hade inte mycket att säga till om. Visst skapade de chanser, men MAIF stod pall och försvaret gjorde ett toppenjobb. Robledo var avstängd, men Robin C klev in och visade att han är att räkna med. Underbart att ha en sån bredd.
MAIF radade upp chans på chans. Ledningsmålet hängde i luften. När det väl kom, blev jag faktiskt inte alls förvånad. Däremot fanns en liten, gnagande tanke... Skulle de kunna hålla i spelövertaget? 1-0 är inte mycket, när man har ett jagande lag i hasorna.
Jo då, det var ingen fara. MAIF höll DIF-arna stången. De kämpade och slet... och drog ifrån. Peter Gitselov kom in i andra halvlek och äntligen släppte det för honom. Han satte både 2-0 och 3-0. Det andra var en underbar pärla i slutminuterna. Gissa om han var lycklig! Jag är lycklig för honom. Grattis Peter! Det är du värd.
Det var en underbar känsla som sköljde genom kroppen när slutsignalen ljöd. MAIF hade klarat det. De hade hållit nollan. De hade fixat 3 nya, friska poäng. De hade tagit revansch på DIF. Härligt! De lyckliga leendena på killarnas ansikten lös upp hela arenan.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
2 kommentarer:
Fantastiska bilder som vanligt! Du har verkligen fångat känslan av matchen på bilderna. Varför satsar du inte på en karriär som sportfotograf? Åtminstone skulle du kunna ta betydligt mycket porträttbilder på spelarna, än de sopm finns där idag (där typ alla skelar...). Du är en klippa Lena och det var skönt att du och Joelsson fick er uppskattning i måndags! Det är ni väl värda!
Kram Maja
Hej Maja och TACK så mycket för de snälla orden!
Jag hade älskat att bli sportfotograf på allvar. Tyvärr är det ingen lukrativ bransch. Många jobbar frilans och får kämpa hårt. Jag vågar inte satsa på det. Däremot håller jag ögonen öppna på platsannonserna. Kanske dyker det upp nåt en dag.
Jo, det var pirrigt att få ta emot tröjan och diplomet. Omröstningen är inte över än, men bara detta är en stor ära. Jag är stolt och glad att MAIF nominerade mig vidare i tävlingen. Det är 11 dagar (inkl idag) kvar att rösta, så mycket kan hända.
Tack än en gång, Maja! Du är en härlig supporter. Det är såna som du, som gör det lättare för mig att orka när det känns tungt.
KRAMEN!
Skicka en kommentar