Det var med blandade känslor jag klev på bussen igår förmiddag. Jag ville följa med och heja fram mitt älskade MAIF till ännu en seger, men samtidigt skulle jag missa Dotterns tredje seriematch - derby hemma i Edenryd mot stora rivalen IFÖ Bromölla IF 1. Hur väljer man då?
Jag brukar inte ha några magkänslor före match. Jag kan inte känna på mig hur det går. Det har minsann återspeglat sig i mina katastrofalt dåliga spel på "Matchen" på Svenska Spel. Jag har gett upp. Jag kan inte gissa resultat.
Denna soliga söndag kändes det inte lika säkert att Mjällby skulle vinna. Ljungskile är ett farligt lag att möta och sen dessutom på deras hemmaplan. Det skulle kunna gå hur som helst. Kanske var det här MAIF skulle åka på sin första förlust för säsongen. Jag hoppades på motsatsen, men var verkligen inte säker. Ju fler vinster, desto tuffare blir fallet vid en motgång.
Jag satte mig tillrätta i bussen och hade telefonen till reds. En förälder i Dotterns lag hade lovat att rapportera. Telefonen förblev tyst. Hade man glömt bort mig?
Jag tittade på klockan och räknade minuter. Jodå, första halvlek måste vara klar. Inte ett pip.
Tiden gick och vi närmade oss Varberg. Där skulle lunchen intas och vi var rejält hungriga. Nu hade jag nästan glömt bort att undra om Edenryds match.
När matsäcken funnit sin plats i våra magar, kom så messet. Det förlösande messet. Edenryds IF F98 hade vunnit derbyt mot det tuffa IFÖ Bromölla IF 1 med klara 4-2. Åh, vad skönt det kändes. Det bådade gott även för resten av dagen. Nu började jag t.o.m. tro på vinst för MAIF på allvar. Med en sån start på dagen, vad kan då gå fel?
Den trevliga bussresan gick otroligt fort och snart var vi faktiskt framme i lilla Ljungskile. Jag hade aldrig varit där förut, så det var en ny upplevelse. Eller var det det?
Om matchen kan jag egentligen inte säga så mycket. Det blev inte så tuff som jag trott den skulle bli. MAIF hade inga problem med de gröna pojkarna på kullen. Erton & co lekte katt-och-råtta och kunde enkelt promenera hem segern med hela 4 mål mot 0. Med en sån överlägsenhet som killarna visade upp, kunde Erton faktiskt kosta på sig att bränna en straff. Det förlåter vi honom för. Han är ju Erton!
Ett fullständigt referat kommer finnas på maif.se inom kort.
Tills vi ses igen... KRAMEN!
1 kommentar:
HAHA, så mycket har jag aldrig sett av Ljungskile förut!
Skicka en kommentar