Slut på måltorkan

Det var soligt och ganska varmt när vi traskade mot Strandvallen, denna sista augustieftermiddag. Det låg lite revansch i luften, men jag vågade inte riktigt tro på det. Det kunde väl ändå inte bli värre än föregående matcher?

Åtvidabergs FF väntade och nu hade MAIF chansen att visa sin makt på hemmaplan.

Klacken började samlas och jag fick veta att man skulle köra "the silent treatment". Laget skulle minsann få göra skäl för hejaramsorna. Ett mycket bra resonemang. Skulle det lyckas? Skulle gänget klara av att hålla tyst? Joelsson var säker på sin sak.

Grabbarna Gruskom ut och uppställningen såg ganska bra ut. Robledo var tillbaka efter sin avstängning, medan Ivan fortfarande lös med sin frånvaro. Avstängningen är avklarad, men det är nog skadan som spökar. Jag hoppas han är tillbaka snart. Han behövs verkligen.
Eken & Skoog fick fortsatt förtroende på topp, vilket har förbryllat publiken en längre tid. Niclas har varit med ett antal matcher nu, men har inte lyckats bevisa något. Skulle det bli bättre idag?
Löken & Johan S var förpassade till bänken, som passar mig utmärkt. David har svårt att uträtta något bra på plan och Johan är ganska sönderläst. Han snubblar och domarna bara viftar bort det. Han blir bra som inhoppare en tid framöver, tycker jag.


Kom igen nu, killar! Nu gäller det om ni ska hålla er kvar i toppstriden.


Robledo var som vanligt en klippa i backlinjen. Det kändes mycket tryggare igen, nu när han var tillbaka. Synd att det inte fick vara så länge...

Efter ca 5 min skallade Juan ihop med Åtvidabergs nr 3 Moberg. Han låg kvar länge på marken och jag trodde faktiskt ett tag att han var medvetslös. Tills slut reste han sig upp, men fick lämna matchen med ett sprucket ögonbryn. Enligt tidningen blir det sju stygn. Han bör vara klar för spel igen redan till nästa match, på lördag i Degerfors.

Erton kom in och Danne fick ta plats i backlinjen. Ja, han flexade nog lite, då han ganska ofta syntes rätt långt upp på plan. Han gjorde i alla fall ett bra jobb. Det fick vi snart se med egna ögon.

Niclas Skoog var verkligen på gång. Kilona har rasat och han springer lättare och snabbare. Han verkar riktigt hungrig. Jag kunde inte annat än småle, när jag såg honom dirigera spelet och fäkta med armarna, som här, när han gjorde sig spelbar. Dock fick han inte alltid den, så han blev mycket frustrerad.

Åtvidaberg var mycket taggade och lyckades ta sig ner till MAIFs målområde några gånger. De gula med Asper i spetsen lyckades reda ut varje småfarlig situation.

Äntligen slut på måltorkan för både Mjällby & Niclas Skoog. 1-o och jättejubel på Strandvallen.

Klacken fick luft och började skandera. Alla njöt.

Endast catre minuter senare var det dags igen. Firma Eken & Skoog levererade igen. Denna gång var det Eken som nätade och känslan var förlösande. Äntligen!!!

Att ÅFF reducerade bara några minuter senare gjorde inget. Lite snöpligt var det ju förstås, men ingen fara på taket. MAIF höll spelet på topp och Östgötarna bakom sig.

Danne slog en frispark 40 meter från ÅFFs mål och satte alla på pottkanten. Bollen letade sig rakt in i mål. 3-1 var ett faktum. Fortfarande bara första halvlek.

Många åskådare kom, men inte på långa vägar så många som skulle behövas. Kanske vinner laget tillbaka alla medgångssupportrar efter denna fina uppvisning...(?)

Klackens yngste?

Resten av första halvlek förblev mållös, fast chanserna fanns. Båda lagen hade sina möjligheter, men MAIF var det starkare laget.

Vinden hade blivit lite kyligare inför andra halvlek, men jag tror inte grabbarna på planen märkte av det. Spelet kom igång, men det var inte riktigt samma glöd som i första. Kanske var de gula något mätta på framgång?

Wille fick en armbåge i ansiktet, så näsan sprutade blod som en fontän. Domaren såg inte detta, precis som många andra saker. Tur var väl denna gången att linjedomaren faktiskt haft ögonen öppna.

Nr 16 Halabaloo, eller vad han nu hette, fick en stoooor gul varning.

I övrigt fanns mer att önska av farbror domaren. Han är väldigt glad i sin sin pipa, men det går inte alltid hand-i-hand med matchen. Ilskna tjut löd över planen titt som tätt och det var inte hela tiden som vi förstod vad han menade. Sen fanns det situationer som han helt och hållet ignorerade. Det måste se mycket annorlunda ut där nere. Jag tror jag ska be att få prya en match.

En neddragning av kung Eken, resulterade i en frispark några meter utanför straffområdet.

Han ville lägga den själv och det luktade mål.

Så rätt, så rätt! Eken satte en snygg frispark rätt in i ÅFFs vänstra kryss. Mycket säkert och mycket tjusigt. Vi har sett det förr och vi fick se det igen. 4-1. Spiken i kistan.

Lycka!

Skoog fortsatte att satsa.

Eken tyckte ÅFF luktar illa.

Wille har fått plåster om näsan.

Skoog ut, Sasa in.

MAIF fortsatte trycka på. Alla målen hade gett mersmak och alla vågade helt plötslig gå på avlut. En skön bild att se. Hoppas de kan förvalta denna nya boost av självförtroende.

Det blev 6 minuters förlängning pga alla skadeavbrott under matchen. ÅFF låg på för reducering, men MAIF släppte inte till. Istället drog Erton till med ett trevligt skott rakt i mål. 5-1. TACK FÖR DET!

GRATTIS killar! Bra jobbat. Se nu till att bevara framgångskonceptet och ta ännu en skalp på lördag. Ni har en revansch att fordra.

Tills vi ses igen... KRAMEN!

Hörru Niclas, vad har du för fuffens ihop med de där uniformerna?

Ännu en miss för Osby

Idag gästades Östersjövallen & Edenryds IFs F10 av IFK Osby II, som ställde upp med ett lag komponerat att flera spelare som dubblar i deras första lag också. Det lag som våra flickor slog så vackert förra lördagen. Reglerna säger att man får göra så, så det är bara att godta. Vilken tur att det inte spelade någon roll i det här fallet... =)

Kamilla, en av lagets 97:or och som fick stå över dagens match, allt enligt reglerna, trodde på vinst för sina kompisar.

Fanny var tillbaka i laget igen, brunbränd och grann. Den stackars tösen hade varit tvungen att följa med familjen till Medelhavet...




Matchen var inte gammal när det klart och tydligt framgick vilka som roffade åt sig makten på plan. Våra grönvita tjejer härskade! De spelar hur bra som helst och snart hade de markerat på riktigt, genom att ta ledningen.
Vicky satte 1-0. Snyggt!

Lagets trogna anhängare hade inte mycket att oroa sig för idag. Snart ledde "vi" med 2-0 genom Fannys vilja i Osbys straffområde. Bollen skulle in.

Emmy C är ettrig som en mygga. Finns överallt.

Klara, en av backklipporna, släpper inte mycket förbi sig. En riktig kämpe.

Håkan & Mattias lämnar inget åt slumpen. Minutiöst har de planerat varje steg tjejerna ska ta. Allt är programmerat...

Nej, jag bara skojar. Mycket lek och en lagom portion allvar är deras melodi. Tjejerna mår bra i deras trygga "vård".

Idag hade Mattias hand om coachningen och Håkan skötte bytena. Alla fick lika mycket tid på plan och alla gav allt för laget.

Avbytarbänken.

Vicky har ett superskott. Hon fick, som vanligt, förtroendet att lägga frisparkarna. Denna gick rakt i måååååål. 3-0 var ett faktum.

Den lilla pausen mellan halvlekarna blev glad och uppsluppen. Mycket prat om diverse föräldraförströelse den senaste tiden... ;-)

Stefan Ekstrand, med båda fötterna på jorden.

Annie sköter inkasten.

Andra halvleken blev mållös, men inte tråkig. Edenryd fortsatte att styra och ställa. Osby hade inte många chanser på mål. Med Emma som mänsklig vägg, behöver man inte bekymra sig. Nollan stod sig.

Tre blondiner på väg att bytas in.

Emma B, ännu en trygg back.

Ina kämpar och vinner kampen om bollen.

Vicky har blivit smittad av Felicia. Någon som förstår...?

Ja, vad kan man säga? De är underbara, vårt vinnande gäng. Ännu en skalp tagen och tre friska, härliga poäng lagda till samlingen. Edenryd ligger på andra plats i den tuffa serien. Endast Åhus är helt obesegrade hittills. Om tre veckor kommer de till Östersjövallen. Då ska vi ta revansch. Eller hur???!!!!

Bättre lycka nästa gång, Osby. Dock inte mot Edenryd. Det kan jag nästan lova.

GRATTIS TJEJER! Bra gjort!

Målgörare; Victoria & Fanny.

På torsdag kväll bär det av till Lönsboda. Kom taggade, tjejer! Fler poäng ska hämtas.

Tills vi ses igen... KRAMEN!