Äntligen vinst igen

Frispark av Robin Cederberg

Maooool kaaaa! 1-0 till Mjällby

Liten domarfadäs. Måste tejpas om.

Johan Svensson i full karriär mot målet. Kan han förvalta? Näe då!

MAIF lyckades för en gångs skull göra mål på en hörna, dock inte denna. Här var Richard Richardsson för välplacerad


Kapten Ekenberg hjälper skadade Sirius-spelaren Andreas Eriksson ut. Så sött! Klacken busvisslade. Det är förbrödring, det. Eller ville Eken bara bli av med motspelaren så fort som möjligt?

Nyförvärvet Niklas Skoog fick briljera ibland, men det gav inte mycket. Han blev upphunnen och dribblade upp sig själv på läktaren.

Ivan var som vanligt pigg

Ännu en hörna utan resultat.

Mattias Asper fortsätter storspela. Han måste hela tiden rädda laget från bakslag.

Backlinjen var så gott som 100%-ig. Några missar förekom, men inget direkt farligt.

Skön seger, trots allt.

Det som började så piggt och stabilt, höll på att bli kaos och nederlag. MAIF tog emot gästande Sirius, från Uppsala, denna regntunga söndagseftermiddag. Den gråa himlen hade krupit närmre marken och dropparna hängde i luften. Strax innan matchstart öppnade sig skyarna och ösregnet var ett faktum. Vilken tur att det fick ett snabbt slut.

Spelet kom igång och killarna verkade taggade. Man satte passningsspelet utan anmärkning och gick till direktattack. Inom loppet av några minuter hade redan flera skott gått på mål av Osiako. I sjunde minuten kom så målet. En välplacerad hörna av Robin Cederberg, nådde Juan Robledos huvud och bollen satt i nätet.

Sedan följde ett bra spel från båda håll. Några felpassningar här och där, men inte mycket att sucka om. Visst önskade vi fler mål på alla de chanser som producerades, men än så länge var vi tålmodiga. De skulle ju komma, så bra som MAIF spelade.

Chans på chans, flera på nästan öppet mål, och vi började slita oss i håret. Varför kunde man inte förvalta?

Första halvlek gick till ända och spelarna skulle vila och prata ihop sig. I andra skulle målen komma igen. Javisst!

Andra halvlek kom igång lika friskt som första. Spelet flöt på bra och man släppte inte till mycket för Sirius-killarna. Nu skulle vi få se på toppspel.

Trodde vi ja! Spelet kom av sig. Felpassningarna blev fler och fler. T.o.m. Wille, som alltid annars är intakt, hade sin beskärda del av missar. Suckarna och pustarna blev fler och fler på läktaren. Nu fick man jaga. Sirius hämtade mer och mer mark. Med andan i halsen räknade vi minuterna till slutsignalen. Inte mycket stämde. Kvitteringsmålet var mycket nära flera gånger, men Mattias Asper var kung i målet. Han vägrade släppa till. Klippan!

Det var en skön känsla när domaren till slut blåste av matchen. Det som började så bra, kunde slutat i tårar. Nu måste nästa seger bärgas på torsdag i Jönköping, så våra gul-svarta inte hamnar på efterkälken i serietabellen. Än så länge klamrar de sig fast i toppen, vilket är bra gjort, trots alla plattmatcher.

Tills vi ses igen... KRAMEN!