Allt är förlåtet!

Jag ber så mycket om ursäkt. Jag kom ca 10 minuter för sent till matchen idag, då jag varit på kalas för Kärlekens systerson, som i dagarna fyllt fyra år.

Jag ber så mycket om ursäkt för alla negetiva tankar jag haft om laget den senaste tiden. Allt är förlåtet! Idag visade ni den kämpainsats som jag efterlyst så länge. Att vinna med 5-1 (över Enköping) med kniven på strupen, är stort.

Jag ber så mycket om ursäkt, Simon Sjöfors, då jag i bilen till kalaset undrade om bäst-före-datumet för dig gått ut. Jag tyckte att du inte uträttat så mycket som jag önskat, sen du kom tillbaka. Jag äter nu upp mina ord och bugar allra ödmjukast för dig. Ditt hattrick idag, var stiligt och välbehövligt. Du visade vägen för hela laget.

Det riktigt bubblar i mig av glädje. Jag har så mycket att skriva, men det känns svårt att få ut det på rätt sätt. Vilken vilja, vilken glöd, vilken kämpaanda!!! Det var ett helt annat lag på plan denna regniga eftermiddag. Ni som valt att stanna hemma av diverse anledningar, missade verkligen en match med känsla för laget och fansen. Det märktes tydligt på både spelare och lagledare att den här matchen skulle man vinna. De tre poängen skulle stanna på Lister.

Mjällby avancerade en placering i tabellen, då Enköping bara låg en poäng över MAIF. Dagens andra matcher, Sirius-Sundsvall & Ljungskile-Häcken, hade ingen inverkan på de gulsvartas placering i denna omgången. Kommande tre matcher i omgången, har inte heller någon direkt inverkan. Dock kan de sämre placerade lagen knappa in, så än är inte risken för nedflyttning över. Men som de spelade idag, ska de inte tappa detta.

Vilka killar! Alla gjorde sitt bästa och kommunikationen verkade vara väldigt stabil. Visst gjorde man sina missar och felpassningar, men det kan förlåtas när de spelade med glädje och vilja. Jag missade första målet, men kom till arenan strax efter och fick höra att det var ett riktigt viljemål av Erton. Han bara skulle ha in den i buren. Go Erton! Det var en underbar känsla att höra publikens vrål långt över Nogersund, när jag i rask takt travade mot matchen.

Jag vill varken framhäva någon extra eller ge någon kritik. Idag ska alla ha en eloge. De gjorde precis det som behövdes och lite till, för att ta hem vinsten. Nu ska väl självförtroendet och lagkänslan vara tillbaka på allvar. Alla var i mina ögon bra. Kanonbra!

Dagens bottennapp var väl dock publiksiffran. Jag minns inte när Mjällby dragit färre än 1000 personer senast. Idag kom 936... Jag hoppas vinsten drar tillbaka åskådarna till nästa hemmamatch om två veckor. Då ska vi mangla Häcken!

Jag är en positiv människa och jag tror därmed att botten nåddes i Malmö förra söndagen. Nu är det uppåt som gäller. Det var underbart att få sen den härliga målgesten igen och lite glada miner på grabbarna i gult. De förtjänade detta. Jag vill krama om dem allihop!

Kram, kram, KRAAAMEN!!!

Härlig kämpaglöd

Abstinensen efter fin fotboll tog sig stora uttryck idag. Trots halvtaskigt väder och lagom trötthet, kunde vi inte låta bli att gå på dagens match på Strandvallen. Det kunde ju inte bli sämre än de matcher vi sett på sistone.
Det var slutspel i Juniorallsvenskan och Ung-MAIFarna tog emot Malmö FF. Vi hade klätt oss varmt och tagit på det glada humöret, MAIF-kepsar och halsdukar. Vi ville se fin fotboll igen.
Jag ska villigt erkänna att jag aldrig tidigare varit på en juniormatch och känner inte alls till så mycket om laget. Jag är dock villig att lära mig. Det här laget visade stor potential och det finns många löften för framtiden. Jag blev riktigt glad av att se dem spela. Vilka härliga killar! Vilken kämpaanda! Jag förstår verkligen att de tog hem segern i sin serie.

Det var inte alls många som tagit sig till Vallen, denna regniga, kalla dag. Jag kan tänka mig att det var endast de närmst sörjande och lite goda vänner till spelarna. Tack-o-lov att man upplåtit A-planen idag, på så vis kunde vi nu sitta under tak. Regnet öste ner under stora dela ar matchen.
De senaste A-lagsmatcherna har man efterlyst bättre coaching från lagledartruppen. Jag och mina kumpaner har tyckt att Thomas sett lite lam ut vid sidlinjen. Idag kunde vi på nära håll se hur riktig coaching ska se ut. Stefan Ekstrand, supertränare och tillika min dotters lärare, är värd sin vikt i guld. När ska han gå in och rätta till problemen i A-laget. Han och den galne tysken, Peter Antoine...
Junior-MAIFarna spelade jättebra och det var verkligen synd att de inte fick vinsten med sig. De gjorde 3 väldigt fina mål, som vilken vuxenspelare som helst skulle kunna sålt sin mamma för. Malmö åkte hem med en 5-3-seger efter förlängning (3-3 efter full tid). Ni spelade trots detta hur bra som helst, grabbar! Jag ser framtidshopp för A-laget.
Tills vi ses igen... KRAMEN!

Över 400 =)

Jag har just kollat statistiken kring min blogg. Jag blev jätteglad. På en vecka har 415 personer hälsat på och ca hälften av ER är återkommande. TACK SÅ MYCKET!!!! Det är jättehäftigt.

Ni finns över hela världen och sitter olika länge på min sida. T.ex. har någon på Malaysia hälsat på i över 18 minuter. Hej på dig och TACK! Inom Sverige leder Stockholmarna. Har vi verkligen så många MAIFare där =) ? I vilket fall som helst. Alla är välkomna och jag blir jätteglad av att veta att ni vill läsa vidare.

Jag kommer fortsätta följa MAIF och skriva mina tankar om detta. Lämna gärna kommentarer.
Sköt om er och välkomna åter!
KRAMEN!

MAIFs ödeshöst

Sakta men säkert börjar jag hämta mig från dunderfloppen i söndags. Nu smyger sig en blasékänsla in i min själ. Jag vet inte om jag har krafter kvar att lägga på de kommande matcherna. Tur är väl då att laget faktiskt förstått allvaret och att de är farligt nära att ramla ur Superettan.
I dagens nätupplagor av BLT och Sydöstran kan man läsa om intervjuer med huvudtränaren och lagkaptenen; "Mjällby faller som ett höstlöv" och "Lindberg: -Nu gäller det kontraktet". De har i alla fall insett att något måste göras. Bara de nu kan skärpa sig och få något konkret gjort.
På söndag är de piskade att vinna mot Enköping. Av de fyra bottenlagen i tabellen, tog tre av dem full pott denna omgången; Falkenberg, Öster och Degerfors. Det fjärde, Sylvia, kryssade. Alltså har alla dessa lagt i en extra växel och blir enormt farliga i slutskedet av säsongen. Landskrona lurar direkt under oss på 29 poäng och sedan kommer Jönköping på 27. Det ska tilläggas att MAIF har 30 poäng.
Det är endast fem matcher kvar och Mjällby har bara 7 poäng ner till absoluta botten av tabellen.
Innan jag avslutar för idag, så vill jag gratulera grabbarna i Mjällby AIF P15, som tog hem segern i sin serie. JÄTTEGRATTIS!


Tills vi ses igen... KRAMEN!

Offentlig ursäkt

Varken Sydöstran eller Kristianstadsbladet har något referat från matchen igår, åtminstone inte i webbupplagorna. De har väl gett upp helt och ödslar inte tid och plats på det här. I Blt kan man läsa ungefär detsamma som jag själv redan sett. Ok, jag vet inte om skribenten faktiskt var på matchen, för han skrev att Eken blev fälld och fick sen själv lägga straffen. Det var ju bara till hälften sant, för det var ju JS som fixade den möjligheten.
Tack-o-lov för att Eken satte den bollen i nät. Hur skulle det annars sett ut? Å vart tog han vägen sen? Han var ju nästan osynlig resten av matchen?

Med facit i hand och med några ynka timmars sömn, har snurrat runt bland lakanen i ren vånda, så undrar jag om inte MAIF-publiken kräver en offentlig ursäkt. Frågan är dock... Finns det något de kan säga som ursäktar plattmatchen igår? Jag tror nästan inte det. Det finns inte ord för hur illa det såg ut. Min dotter och hennes 8-10-åriga kompisar spelar friskare än så, och där blir det ofta mycket tröjdragning (på sig själva!) och snubblingar. De är inte så duktiga på att gå på och försöka ta bollen, men i jämförelse med det jag såg igår, så framstår F9 som toppspelare.

Jag vacklar inför tanken på matchen på söndag. Gå dit eller stanna på kalaset? Match - kalas? T.o.m. tårta, som inte är min favorit, låter bättre just nu.

Jag efterlyser fart, riktigt spel med bollen och bättre passningar längs marken. Jag ser gärna mindre av långa-bollar-på bengt och nickdueller. Mycket trist att titta på.

Nu har "vi" (om jag nu fortfarande vill kalla mig "vi" med dem?) bara 5 (!!!) matcher kvar, varav 3 hemma, Enköping, Häcken och Falkenberg. Bortamatcherna är Sylvia och Öster. Av dessa 5 ligger i nuläget Falkenberg, Sylvia och Öster nedanför oss i tabellen, men de blir farliga, då de absolut vill bort från nedflyttningsplatserna. Falkenberg tog ju en 3a igår och Sylvia och Öster har båda hemmamatch ikväll. De har kniven på strupen och då kan allt hända.

Mjällby ligger farligt till. Skärpning! Ni vill väl inte behöva strida om ett nytt kontrakt i SE nästa säsong.

SUCK!... och en stor KRAM till alla er som läser min blogg och som delar min smärta.

KRAMEN!

Välförtjänt förlust

Jag funderar skarpt på att skicka räkning till MAIF på bensinkostnader och för sveda och värk. Jag vill även ha tillbaka mina medlemspengar, jag betalade in för bara en vecka sen. Det här är ju skamligt! Tur att jag hade frikort och slapp betala inträde.

Glada i hågen och med fika i väskorna, körde vi i solskenet ner till Limhamn, Malmö. Det låg i luften att Mjällby skulle vända den dystra trenden och kamma hem tre fina poäng till Lister.
Men ack vad vi bedrog oss...
Först och främst... Vad var det för arena vi kom till? Den var ju knappt större än Lörbys. Inte många åskådare hade hittat dit. Ändå var man rigorös i sin säkerhet. Vi fick inte ta med vårt fika, bestående av två termosar (kaffe resp tevatten) och en flaska vatten till min medicin. Det kunde ju vara farligt!! Mjällbys matchvärdar, som stod utanför, höll på att få dåndimpen. De tyckte att man väl kan bedöma det ganska enkelt om någon är farlig. Detta är ju ingen högriskmatch precis. Men, men, sambon fick snällt lomma tillbaka till bilen med väskan och jag fick stå ut med huvudvärken.
(Några minuter in i andra halvlek tjoade speakerna att över 800 personer kommit till matchen. Han lät så stolt!!!)
Jag vet inte ens om man kan kalla det fotboll, det de, för dagen, rödsvarta grabbarna bjöd på. Matchen började väl ganska lovande, då t.o.m. Lindberg fick till sina passningar och stundom bjöd på riktigt fina trix. Jag kände mig nästan lika bra till mods som för ca 10 matcher sen, då man fortfarande trodde på seger. Killarna verkade ha spelat ihop sig och spelet flöt på bra. Tyvärr utan farligare målchanser.
När lite mer än 40 minuter passerat, fick snabbfotade Johan Svensson bollen och satte fart i ensam karriär mot Bunkeflomålet. Han hade ingen att spela till och vi, åskådare, hoppades att han skulle få till ett bra skott på mål. Med bara några meter kvar, väl inne i straffområdet, blev han kapad av Bunkeflomålvakten, vilket välförtjänt genererade straff och utvisning av målvakten.
Nu tändes en glöd på vår läktare. Eken skulle lägga straffen och alla var nöjda. Men var fanns målvakten?? Den utvisade satte kurs mot omklädningsrummet, men ingen annan kom ut på plan. Maskning på högsta nivå! Det tog flera minuter innan en annan ljusblå kille kom och då började vi bli skraja att Eken skulle tappa chansen. Målvakten försökte psyka Marcus genom att gå fram och ta i bollen, som låg på plats på straffpunkten, men det hjälpte inte. Eken satte snyggt bollen i nätet.

Så långt allt frid och fröjd, men sen då... Vad f-n hände sen? Redan efter avspark, i nästa anfall, spelade Mjällbys backlinje bort sig och bäddade för reducering. 1-1 efter bara ett par minuter.

Värdelöst!

Därefter var det som om hela laget gav upp. Man slutade helt enkelt spela fotboll. Jag vet inte vad det var de höll på med där nere på plan. Man promenerade lugnt och tittade efter bollen. Bunkeflo, med en man kort, blev bara mer och mer taggade. De spelade verkligen ingen skönfotboll, men de spelade iaf boll. De kämpade och slet och fanns överallt. Att de vann med 3-1 var helt välförtjänt. Det kunde blivit ännu fler mål om inte Rille storspelat stundom i MAIF-målet.

Nej, idag fanns bara två Mjällbyspelare på plan. Nr 7 Johan Svensson och Rille i målet. Visst var Sjöfors bra i början, men efter hårt slit, som varken gav mål, frisparkar eller ens en varning, så verkade han tröttna. Han slackade av helt. Daniel slet hårt i början, men efter straffen var det han som tabbade sig vid MAIF-målet och praktiskt taget hjälpte Bunkeflo att reducera. Sen var han inte bra alls under resterande tid. Övriga spelare var så gott som osynliga under hela matchen.
Som åskådare och fotbollstokig, är det lätt att ha åsikter. Ibland är man konstruktiv och ibland är man kanske väldigt enögd. Det har man rätt att vara. Jag vill ju att mitt lag ska vinna och att mina favoritspelare ska framstå som väldigt bra. Jag blir besviken och uppgiven när det gång efter annan slutar i tragedi.

Något som faktiskt slog oss alla fyra i sällskapet, var att varför var det ingen på bänken som var uppe och skrek. Vi hade dem bara några meter nedanför oss, men inte ett pip hördes. Där satt en hel flock folk, tränare, massör, ass tränare och 6 spelare. Ingen tjoade!!!! Hade alla gett upp?

Dusan verkade i alla fall glad i pausen. Ett par fans kom fram med en tjeckisk flagga och verkade prata tjeckiska med honom. Det var väl hans lyft idag.

Det var inga muntergökar som satte sig i bilen och for hemåt. Vi ville ut ur Malmö så fort som möjligt och hitta MAT. Vi satte kurs mot Ekerödsrasten.

Efter att ha snubblat över min moster med anhang från Kalmartrakten =) och fått en stoooor goood hamburgare i mig, var jag nöjd. Då klev Mjällby AIF in i restaurangen!

Kusinen var inte sen att rosa Johan S och högt meddela att han minsann var den ende på plan som uträttade något. Herr Svensson blev generad och viftade bort kommentaren. De andra såg bara väldigt molokna ut och smet in i det förbokade matrummet. Kusinen stoppade Thomas och frågade om han inte skulle ryta till en gång för alla nu. Andersson-Borstam tvekade och undrade om det skulle hjälpa. Han log med hela ansiktet och sa att man minsann inte skulle få tappa ett överläge med 1-0 och med en man mer på plan. Men snälla Thomas, gör något nu då? Nu kan det ju snart vara för sent. Falkenberg tog tre poäng ikväll och tog sig upp ovanför det hemska strecket och de lär inte slå av på takten. Vi har dem kvar att möta senare i höst.

Nu ska jag bedöva min migrän med piller och försöka sova bort smärtan i hjärtat. Nästa vecka är det kalas för sambons systerson. Våndan över att behöva missa den matchen och att försöka tidigarelägga kalaset, har nu förbytts i ett litet jubel inombords. Kanske jag missar matchen =)

Jag får se om jag tinar upp i veckan. Fotbollsfantasten i mig älskar ju spelet och jag vill ju se alla matcher. Jag hoppas ju in i det längsta.

KRAMEN!

Felinställning

Pga av en felinställning har inte vem som helst kunnat kommentera. Nu är det ändrat. Välkomna med hälsningar!!!

Taggad

Jag har just suttit telefon med Kärlekens kusin i över 1½ timme. Det blev mycket Mjällbysnack. Vi är rejält taggade inför matchen imorgon. Bara ett riktigt oväder stoppar oss från att köra till Malmö. Väderleksrapporten säger att det blir uppehåll och vettigt, så då ger vi oss av. Vi blir fyra i bilen som ska tjoa fram MAIF-killarna till vinst.
Nu hoppas vi att Sillastrybarna får ihop en hel buss, och att de har stora trumman med sig. Jag bjuder gärna på supen som får igång klacken =) Det är dags att ta fler poäng. Nedflyttningsstrecket ligger farligt nära och det är inte många matcher kvar.
KOM IGEN NU GRABBAR!!! GO MAIF!
Kramen!

Ruggigt väder... och längtan efter fotboll

Jag har på känn att jag måste plocka fram vinterjackan, vantar och mössa till matchen på söndag. Det har blivit så väldigt kallt. Mina erfarenheter av Malmö är att det är ett riktigt blåshål. Att matchen ska spelas i Limhamn, väldigt nära sundet, gör ju inte saken bättre.

Nåja, endast hög feber eller benbrott kommer hindra mig från att åka dit. Jag SKA vara med och heja fram VÅRA GULSVARTA GRABBAR till en välbehövd seger. Jag kommer ha mina supporterprylar, keps och halsduk, på mig och känna mig ett med laget. Lite varm dryck i en termos med nybakta buller el dyl, blir bra tillbehör. Jag känner på mig att MAIF tar tre härliga poäng på söndag.

Alla ni MAIFare som läser detta. Har ni möjlighet... KOM TILL LIMHAMNS IP kl 16 på söndag.

Mjällby måste ha stöd.

KRAMEN!

Goa fotbollsvänner...

Jag blir jätteglad när jag får veta att så många besöker min blogg. Nu finns bara att önska att någon lämnar en hälsning eller kommentar till mig. Man behöver inte vara bloggare och medlem själv för att göra det. Bara klicka på kommentarlänken längst ner på inlägget... Jag ser fram emot att höra av er.
Vi ses väl på Limhamns IP på söndag???
KRAMEN!

Välkomna alla MAIFare

Jag såg att någon snäll person tipsat om min blogg på MAIFs forum. Jag hoppas att ni som kommit och hälsat på inte blivit alltför besvikna. Jag har inte haft så mycket att skriva om på sistone, så jag har nog bara svamlat i de senaste inläggen. Jag sparar mig till Bunkeflomatchen på söndag. Jag ska dit och jag hoppas få samma härliga känsla från Sillastrybarna som jag fick på Landskronamatchen (se ovan). Vilket go det var i killarna då!
Förra söndagen, när Strandvallen gästades av Ljungskile, så lät det annorlunda. Eller jag kanske skulle säga att det lät inte alls. Sillastrybarna hade förvandlats till rökta sillar (se nedan). Västkustklacken sopade banan med er.

Förlåt grabbar och tjejer! Jag menar inget illa. Jag hoppas att ni återfår styrkan och kämpaglädjen igen. Ni brukar föra ett härligt liv och få igång alla oss andra på ståplatsläktaren.
Tillsammans ska vi nog se till att blåsa liv i de gulsvarta och få se den underbara segergesten igen.

Kram på er alla och välmött på Limhamns IP på söndag kl 1600.

Utflykt

Efter matchen igår hade jag blandade känslor. Var detta vändningen för Mjällby? Skulle poängen de faktiskt tog igår vara markeringen att de ska ta fler poäng framöver? Chansen att ta sig till Allsvenskan verkar som bortblåst, men möjligheten att ramla ur serien är ju inte helt borta. Det måste de undvika till varje pris. Nu måste de kämpa för att hålla sig kvar och placera sig så bra som möjligt. Helst bättre än i fjol. Det är väl det man strävar efter.
Sambon och jag hade före matchen sagt att vi vill se bortamatcherna i Malmö och Växjö såväl som alla resterande hemmamatcher. Vi ville dock se lite hur det skulle gå mot Åtvidaberg. Nu har vi en del att fundera på. Ska vi verkligen lägga pengar och tid på att köra alla dessa mil för att se Mjällby åka på spö gång efter annan? De förlorade visserligen inte igår, men de vann ju inte heller.
Kärleken tycker vi ska köra. Vi har checkat lite med hans kusin om han vill följa med igen. Vi hade ju väldigt trevligt sist vi var på fotbollsutflykt. Då bar det av till Helsingör och sen Landskronamatchen. Den dagen körde vi hem med stora leenden och varma hjärtan. Ska vi kunna locka MAIF till detta igen? Vi får hoppas det.
Om vädret tillåter en utflykt, så ger vi oss nog av till Malmö på söndag. HEJA MAIF!

Oavgjort

Tack-o-lov ingen ny förlust... men varför i hela fridens namn kan man inte tjonga in bollen i mål?
Vi har suttit klistrade vid webradion och lyssnat på världens sämsta kommentatorer. Vad gör man inte för konsten? Vad var det för pryoelever som kallade sig fotbollskommentator resp expert? De var ju helt snurriga och blandade flera gånger ihop koddarna med morötterna. Lundberg... vem f-n är Lundberg? Han heter Marcus LINDBERG!!!
Nåja, det blev ju en poäng till för laget, även om jag helst sett att de satt sina chanser och vunnit ikväll. Nu får vi ta oss en funderare på om vi ska köra till Malmö på söndag eller inte. Vi får väl kolla vädret...
HEJA PATRICK OSIAKO... och VÄRLDENS BÄSTA RILLE i mål!!!

Ödesmatch??

Har suttit här och studerat Superettans tabell en lång stund. Jag har vridit och vänt. Jag har räknat och kalkylerat. Hur det än blir ikväll, så måste Mjällby kämpa till sista blodsdroppen för att inte ramla ur serien i år. Som de spelat de senaste fem matcherna, så finns inte mycket hopp kvar hos oss åskådare.
En match spelades igår, men utgången där påverkar inte MAIF överhuvudtaget. Ljungskile tvålade till Enköping med 2-0 på hemmaplan och befäste sin andraplats i tabellen. Om Sundsvall slår Bunkeflo hemma ikväll, så går de upp på samma poäng, och då är det målskillnaden som kan kasta om de båda lagen. Sundsvall har bättre målskillnad än så länge.
Mjällby ligger inför dagens match på 10e plats, men kan, om det går helt emot dem idag, halka ner till 11e eller 12e, där hänger det också på målskillnader. Om Jönköping vinner mot Häcken, Landskrona tar Norrköping och Åtvidaberg visar MAIF var skåpet ska stå, så kan de gulsvarta hålla sig för skratt. Då får vi hoppas att gudarna står på vår sida i fortsättningen.
När nu spelat har blivit klart mycket bättre de senaste matcherna, varför kan då inte killarna göra mål och ta hem segern. Nu måste de göra något.
Om vinden kan vända igen och Mjällby kan visa samma fina spel ikväll som de gjorde den 26e juli, då de klart besegrade Åtvidaberg hemma på Strandvallen med fina 2-0. De lekte med bollen och styrde spelet. Då kanske de kan vinna ikväll och ta tre nya, välbehövliga poäng. De skulle med lite tur innebära avancemang i tabellen.
Om "vi" slår Åtvidaberg samtidigt som Norrköping snuvar Landskrona på en trepoängare och Häcken tar Jönköping, så tar vi klivet upp på 9e plats. Det skulle vara skönt med ett trendbrott.
Tyvärr vågar jag inte hoppas för mycket. Jag ska följa matchen på nätet och hålla tummarna.
Går det bra idag, så vill vi säkert åka till Malmö på söndag och se matchen mot Bunkeflo.
HEJA MAIF!

Obehagliga vibbar

Mjällby spelar bortamatch på måndag. De gästar Åtvidaberg, så det är för långt för oss att haka på. Jag känner obehagliga vibbar att de kommer förlora ändå.

Det är inte roligt att vara så pessimistisk, men det är svårt att se något positivt i deras spel numera. De har mycket att bevisa. Nu har alla fans förstått att drömmen om avancemang är borta för den här gången. Nu måsta laget koncentrera sig på att hålla sig kvar i Superettan. Som jag ser det, i och med svårigheterna med att sätta målchanserna, så får grabbarna det tufft. De måste rycka upp sig och börja göra mål. Vi vet ju att de kan. Plocka fram det bara.

Det är synd att så många sviker laget på hemmamatcherna. Åskådarna blir färre och färre. Men samtidigt förstår jag folk. Varför lägga ner tid och pengar, när man ändå får åka hem besviken och irriterad? Jag och kärleken, och även ibland dottern, kommer i alla fall fortsätta gå på matcherna. Vi lever på hoppet.

Jag kollade, med ett halvt öga, på landskampen igår kväll. Det var ju "bara" en träningsmatch, så det var inget som engagerade mig totalt. Jag gillar dock att se alla landskamper, för att få chans att se lite andra spelare, än bara de "vanliga" killarna. Jag hör och läser ofta om dessa andra namn, men då jag inte har tillgång till massor av tv-kanaler, så kan jag inte följa deras spel.
Under matchen kom jag att tänka till Mjällbys spel. De gulblå killarna ingav inte direkt något större förtroende under första halvlek, men deras målchanser var i alla fall tuffare. De vågar gå på mål och skjuta. Mjällby spelade faktiskt helt OK i söndags, under större delen av matchen, men när det kom till avslut, så blev det bara tåfjuttar och enkla passningare direkt till LSKs målis Nicklas Svensson. Jag började undra om de inte vågade skjuta, utan skulle behövt ta upp bollen i famnen och springa med den över mållinjen för att få in den i mål.
Landslagets andra halvlek var betydligt bättre. Då fick de lite mer fart och de två målen de gjorde var riktigt läckra. Jag hoppas att Maif med Thomas i spetsen kollade på detta och fick lite idéer. De måste göra något åt sina misslyckade skott på mål, de senaste matcherna. De måste börja GÖRA mål.
I övrigt var jag glad att matchen igår inte gällde något. I så fall hade jag varit väldigt rädd. Det var ingen bra match över lag. Tack och lov vann grabbarna, vilket alltid stärker självförtroende. Dock finns mer att önska. De "nya" killarna har mycket att bevisa, men får de bara fler chanser, så ska väl även de kunna spela in sig i startelvan så småningom.
TACK FÖR MIG!

Jag ser ljuset...

Solen sken och magkänslan sa mig att det bådade gott inför dagens hemmamatch mot Ljungskile. Det kunde ju inte bli sämre än tidigare matcher. Eller kunde det...?
Spelartruppen blir friskare och det finns fler alternativ till startelvan. Backlinjen, som varit under all kritik på sistone, hade väl förhoppningsvis nått botten och skulle nu göra bättre ifrån sig.
Vi fyra som slår våra kloka skallar ihop på läktaren, hade bestämt oss för att nu skulle Mjällby minsann ta tre poäng igen. Lindberg och Robin skulle stoppa allt och Rille skulle spika igen målet. Övriga grabbar på plan, med Eken som stor vägvisare, skulle köra över allt motstånd och placera bollen i motståndarnas mål gång efter annan.
Nä, nu är vi ju inte så naiva, men visst hade vi stort förtroende för laget och stod leende på läktaren och hoppades på trendbrott.
Rille Fransson fick chansen i mål, men var fanns Osiako??

Våra gulsvarta pojkar visade större spelglädje än på länge. I första halvlek hade man fina målchanser gång på gång, men lyckades inte sätta bollen bakom Ljungskiles stora målvakt, Nicklas Svensson. Man spelade aggressivt och tufft, men fick inte till avsluten. Nu är det ju så att LSK inte gärna spelar som "vi" gör. Så fort de fick chansen började de skjuta långbollar i luften och det blev ofta sega nickdueller, som nästan fick en att somna på läktaren. Sånt spel är inte roligt att titta på. Det var en evinnerlig tur att MAIF hade mycket spring i benen och en längtan efter bollen, att de snabb satte igång kontringar med bollen på marken. Tyvärr verkade de nästan för heta ibland. Hade de satt alla de chanser de fick i första halvlek, hade LSK gråtande bett om WO inför andra. Grabbarna från Sveriges baksida, levererade endel de också, men var inte i närheten av Mjällbys fina spel.

Ljungskile hade inte mycket till klack med sig, men vad gjorde det. De hördes minsann och lockade till flera glada skratt, med sina kvicka västkustkommentarer och ramsor. Det var mer än man kunde säga om Sillastrybarna. De fanns på plats fysiskt, men tydligen inte själsligen. Jag tror inte de ramsade mer än ca 6-8 ggr under hela matchen. Det var nästan så vi började klappa med när de grönvita muntergökarna strax till vänster om oss, tjoade, i hopp om att det skulle egga de våra lite också. På forumet hade man gapat upp sig om att alla minsann skulle till Vallen, men varför var det inga som hejade igång läktaren? Det var stendött under 90% av matchtiden.

Andra halvlek bjöd på ganska trevligt spel under långa stunder, men Mjällby fick inte till avsluten. Vi började nästan tro att det skulle sluta 0-0. Ljungskile styrde spelet allt mer och fick sina långbollar dit de ville. De är mycket bättre på fasta situationer än MAIF, och Rille fick jobba hårt i målet. Det kändes i ryggmärgen att det snart skulle bli ett mål. Ingen av Mjällbys hörnor eller frisparkar på motståndarnas planhalva gav någon utdelning. De var antingen felplacerade eller för enkla. Nicklas Svensson behövde knappt sträcka på sig eller böja sig för att ta varje skott.

Sasa och Sjöfors hade blivit inbytta och ersatt Johan S resp Erton. De gav lite extra tändvätska till laget, som nu hade blivit rejält trötta. Det måste vara knäckande att inte kunna få in bollen i mål på så klara chanser.

Jag vet inte vad som hände i 75 minuten, men plötsligt var det mål för Ljungskile. Mjällby hade gjort bra motstånd, men så kom bollen flygande över huvudet på hela vår backlinje och Rille, som var halvvägs ute på plan, och rakt in i mål. Spelarna verkade inte göra något försök att stoppa den. De bara följde bollen med blicken och med böjda nackar. Bollen verkade gå i slowmotion in i nätet.

Trots trötthet och solen i ögonen, blev nu MAIF tvungna att göra sitt yttersta för att kvittera. Vi ställde oss frågan igen. Var fanns Osiako? Vi hade sett honom värma upp flera gånger under halvleken, men sen hände inget mer. Under matchen mot Degerfors, borta förra helgen, kom han ju inte in alls. Skulle Thomas skippa honom en gång till? Något måste ju göras.

Mjällby satte ytterligare stor press på Ljungskile. Man gjorde allt för att kvittera. I 85e minuten blev så äntligen Osiako inbytt och Ivan fick gå av planen. Tyvärr var det nog för sent. Det var bara 5 min kvar av ordinarie tid och kanske max 5 min extra, efter allt tidsmaskande från LSK-målvaktens sida. Han tog väldigt god tid på sig varje gång han hade bollen och skulle starta spelet igen. LSKs inkast var inte snabbare de. Det blev t.o.m. en varning för detta maskande vid ett tillfälle under matchen.

På övertid hade MAIF en hel drös chanser, men fick inte hål på Ljungskiles bubbla. Det slutade t.o.m. att Rille lämnade sitt mål och sällade sig till hörnor och inkast i LSKs straffområde. Det kunde gått vägen, men efter ett par misslyckade situationer, fick Nicklas Svensson fatt i bollen och kunde kasta iväg den till Bulun, som enkelt kunde jogga med den till MAIFs planhalva och rulla in den i öppet mål. Rille hade inte en chans, där han kom kutande från helt fel håll och drämde sin keps i marken.

Nåja, vad spelar det för roll om man förlorar med 1 eller 2 mål? En förlust är ju ändå en förlust. Jag tycker det var tufft av Rille att försöka hjälpa laget till en kvittering och kanske en vinst på slutet. Han hade ju ingen möjlighet att ändra läget där han stod ensam i MAIF-målet. De låg ju redan under med 0-1.

Jag ser i alla fall ljuset i tunneln. Spelet har bättrat sig betydligt och jag tror på en bra upphämtning. Nu finns ju fler HELA spelare i truppen än på länge. Kan Thomas bara få ihop rätt laguppställning till kommande matcher, så ska väl slutresultatet kunna bli något bättre än i fjol.

Tills vi ses igen... KRAMEN!