Ingen kladdkaka idag...

... Nej, inte ens ett Marie-kex, blir det till spelarna efter dagens match. Mjällby - Häcken 0-2
Idag blir det nog mer bilder än text, för besvikelsen är större än skrivarglädjen.

Aldrig får man vara riktigt glad. Jag var rejält segerviss och taggad när jag promenerade mot Strandvallen, denna soliga eftermiddag. MAIF skulle ta ännu en skalp i sitt återtåg mot toppen, eller åtminstone mitten av serien... Det fanns inte i mina tankar att de skulle förlora. Jag antar att jag fastnat i de senaste matchernas framgångsvåg. Nu kunde inte Mjällby förlora mer. HA!
När lagen tågade in på plan, var jag fortfarande inställd på vinst. Det stod Lister på 3-poängaren. Hm...

De, för dagen, polkagrisrandiga grabbarna från Göteborg, ingav inget större förtroende. Att förre landslagsmannen Teddy Lucic fanns på plats, kändes inte som något större hot. Honom skulle man lätt oskadliggöra. Trodde jag...

De gulsvarta pojkarna började piggt och förtroendeingivande. De hade den ena chansen efter den andra, men kunde inte sätta sina avslut. Större delen av första halvlek spelades på motståndarnas planhalva, men inte blev det mål för det. Uppgivenheten på läktarna kom sakta smygande. Skulle allt bli som vanligt igen? Fint spel, men taskiga avslut.

Hela laget kämpade i sann MAIF-anda i ca 43 min. Alla drog sitt strå till stacken och ville verkligen vinna. Passningsspelet fungerade hyfsat och man skapade mycket framåt. Men det blev ju inga mål.

Johan Svensson slet som vanligt som ett djur, hela matchen igenom. Tyvärr har han inte avsluten som sin starkaste sida. Men snabb är han... Hade han bara haft en bra målskytt att passa till i sista steget, så hade det kanske sett annorlunda ut. Nu blev det tyvärr så att man var lite felplacerade när man närmade sig målet, så bollen for antingen rakt i famnen på Christoffer Källqvist i Häckens mål, eller tog den vägen utanför.

Nu är det ju så att jag inte helt och hållet kan skylla förlusten på Mjällbys spel idag. Lite skam får faktiskt domaren ta på sig. Det var ett antal underliga domslut, eller ska jag säga ickedomslut (?). Flera gånger var det uppenbara tröjdragningar, ryggsäckshängningar och knuffar, som borde genererat frispark för MAIF. Visst hade Häcken samma problem stundom, men flest missar gjorde Zarko Kovacevic mot MAIF, tycker jag.

När Häcken skickade bollen i mål med 1 minut kvar av ordinarie tid av första halvlek, gick nog luften helt ur Grabbarna Grus. Det fick ju inte hända, när MAIF ägt matchen så länge. Det var ju de gulsvarta som skulle ha målet.

Publiken hände med huvudet i pausen. Skulle Mjällby kunna hämta upp det här? Alla spelarna hade sett mycket trötta ut när de gick av planen. Förtvivlat!

Jag trodde att de senaste två fina och väldigt klara segrarna skulle få publiken tillbaka till Vallen, men så blev inte fallet. Åskådarsiffran ökade bara med 372 personer, till 1308 st. Trist, men med resultatet i hand, så är det inte så konstigt. Alla andra än jag, kände kanske detta på sig.

Jag tycker i alla fall att Marcus Lindberg jobbade hårt och gjorde mycket bra i backlinjen. Han räddade flera otäcka situationer i "vårt" straffområde, speciellt vid ett tillfälle i första halvlek, då det fortfarande stod 0-0. Jag rös. Jag hoppas han är tillbaka i gammal trogen vana och spelar bra i resterande två matcher. Han behövs.

Vad gäller slaget mellan klackarna skulle bilderna tala sitt tydliga språk, men för er som inte var på plats, kan jag berätta att det var som vanligt, den senaste tiden. Häcken hade 4 (!) tappra gaphalsar med sig, men de lyckades i alla fall låta dubbelt som mycket som Sillastrybarna. Var de på plats?

På MAIF-klackens avdelning såg det glest ut. VAR ÄR SILLASTRYBARNA? Är detta verkligen vad som återstår av Mjällbys trogna anhängare? Jag stod ganska nära dem, men jag hörde ändå mer av Häckens fans. Snälla SILLASTRYBARE, kom tillbaka! Vi behöver er. De ramsor som hördes vid några lätträknade tillfällen, ebbade strax ut i ett tamt flin. Det blev aldrig någon riktig fart.

Det blir mycket huvudbry för tränarstaben. Bara för att kontraktet är säkrat till nästa säsong, kan grabbarna inte lägga av att spela. Jag hoppas Thomas & co skäller och skakar liv i spelet igen. De ha två matcher kvar att spela. Dem ska de vinna!

Andra halvlek var bedrövlig med Listerögonmått mätt. Häcken spelade ut de gulsvarta större delen av tiden. De chanser MAIF fick kunde de ändå inte sätta, så Häcken var säkert aldrig oroliga. Däremot var vi på läktaren väldigt skakiga varje gång spelet drogs ner i vårt straffområde. Det var rena turen att Häcken inte satte fler mål, för bra chanser, det hade de. De fixade i alla fall ytterligare ett mål till. José de Oliveira dribblade upp både backlinje och målvakt på läktaren och satte bollen i öppen bur. Jag skrek rakt ut. MAIF kunde aldrig sätta något emot under resten av matchen.

Det var med tungt sinne jag tog dottern och sambon med mig hem. Vi hade ju hoppats på en fjäderlätt promenad hem, med ytterligare 3 poäng i bagaget. Nu åkte de i spelarbussen med Häcken hem till Göteborg. Skit också!

Nåja, om ett par dagar eller så, har jag skakat av mig denna förlust och börjat planera för nästa match. Jag ska till Växjö nästa söndag och bevittna vinsten mot ÖSTER. Den matchen ska MAIF bara inte förlora. Derby! Vi ses väl där??

Tills vi ses igen... KRAMEN!