MAIF gjorde flest mål idag...

Vi tog oss enkelt till Värendsvallen och möttes där av en hel drös poliser, som noga förmanade våra matchvärdar att de måste visitera supportrarna. Det är de rödklädda inte vana vid. Leende talade de om att sånt behövs inte "pau Lista kaa". De ville hellre äta grillad korv och se matchen med alla de andra.

En hel buss med supportrar hade tagit sig till Växjö. Många bilar kom med MAIF-emblem och minitröjor hängade i rutan. Det var gult och svart överallt runt mig och minsann hade endel hittat plats bland de sittande.

Klacken hade sin ledare och lät bra de första 5-7 minuterna. De gulsvarta bejublades under hela presentationen. Pavel hälsades med applåder och tillrop och svarade med en generad vinkning. Matchen började bra och visst trodde vi på vinst. Tyvärr dröjde det inte många minuter förrän MAIF visade sitt rätta jag igen. Var det en läggmatch idag? Eller spelar man verkligen inte bättre än så här?

Dusan fick slita hårt i sitt mål. Öster hade chans på chans, men tack vare relativt bra jobb i backlinjen och en storspelande Melicharek, hade MAIF 0-0 när pausen kom. De ynka chanser MAIF hade under första halvlek är knappt nämnvärda. De nådde knappt mål. Ynkligt! Jag börjar tro att man spelade så här med flit.

Enligt resultattavlan vid slutsignalen stod det 3-0 till Öster, men i verkligheten gjorde faktiskt Mjällby två av dessa målen. Lindberg satte, kanande på arselet, en pärla rakt i mål med hela foten. En kvart senare fick Pavel en pinne i målprotokollet, men i själva verket var det Robin som oturligt nickade bakåt till Dusan, som boxade både bollen och sig själv rakt in i mål. Självmål nummer två var ett faktum. Var detta planerat eller bara galet?

På det hela taget var det en bedrövlig match. Det finns inte många positiva kommentarer att lägga om spelet eller spelare. Öster var inte bra, men jämfört med MAIF glänste de. Pavel var snabbt och alert som vanligt, men inte ens han fick fart på sin gamla polare. Om det var medvetet eller rent slarv, vet jag inte, men i slutet av matchen lämnade den gode tjecken ifrån sig en tokig felpassning, som ingen i det gulsvarta kunde förvalta till något bra. Inte ens ett tröstmål lyckades de åstadkomma.

Med ca 10 minuter kvar av matchen började supporterläktaren återställas till ordinarie tråkiga utseende. Alla hade gett upp. Klacken hade sen länge tystnat och jag förstår dem. Sambon och jag lämnade kvickt arenan efter slutsignalen och körde till Älmhult. Där åt vi köttbullar på IKEA och handlade tjejgrejer. Mycket trevligare!

Tills vi ses igen... KRAMEN!